Aftonbladet – 28 mars 1872, sida 3

nog rätt goda rekommendationer, men de utgjorde likväl, enligt squirens åsigter, ingen fullgod ersättning för en aktad plats, för säkra inkomster, att icke nämna den besynnerliga, inre ovilja som squiren ändå icke rätt kunde komma ifrån att hysa emot Jarvis. Dessa hinder befunnos emellertid icke alldeles oöfvervinneliga, ty Mays hemgift var så ansenlig att den alltid borde förskaffa hennes blifvande make en aktad samhällställning; och hvad tycke eller antipati beträffade, så erkände squiren att detta var Mays affär och inte hans. Med ett ord: slutligen för måddes mr Arde lofva, att ifall hans dotter May önskade partiet, så skulle han icke sätta sig emot att hon blef kapten Clanwarings hustru. Sedan detta medgifvande hade uttalats till den sistnämnde pergonligen, grep han squirens händer med sina båda, och tac: kade honom med tårar i sina ögon samt alla uttryck af djup-rörelse. Jag tror ändå att det finns något godt hos denne unge man, tänkte squiren. Sedan på detta vis allt var förberedt beslöt kaptenen att åter göra ettförsök. Det var en.skön dag i Juni månad och May satt på en trädgårdssoffa under ett valnötsträd på gräsplanen och läste en ny roman. Hon var klädd i en drägt af ljusröd mnettelduk med spetsar kring ärmar och hals; hennes bruna ögon lyste af starkare glans än vanligt, hon hade kastat tillbaka sitt vackrd, rika -hår och kinderna hade en skär rodnad: Säkert var det något i boken som framkallade dessa tecken af ett lifligare intresse, ty berättelsen tycktes henne ega en viss öfverensstämmelse med hennes och Toms öden — också här var det en rik arftagerska som förblef en fattig ung man, den hon älskade, trogen. May var verkligen i djupet af sitt hjerta lika trofast som Tom och ämnade alltid så förblifva, men hon dolde denna sitt hjertas hemlighet så väl, så väl! Ack, : hvad jag gerna ville titta litet i slutet! Jag vet att det måste gå bra till slut!s sade hon och vände några blad. Nej, jag skall ändå inte göra det; jag skulle ej