I franska nationalförsamlingens sammanträde förliden fredag anhöll biskop Dupanloup om tillåtelse att yttra sig rörande petitionerna till förmån för den heliga stolen; men på grund af Thiers derom fraämstälda anhållan, lemnade han dock först ordet åt republikens president. Vid sitt uppträdei tribunen helsades Thiers på det varmaste af församlingen. Han tillkännagaf att han i vederbörlig ordning underrättat församlingen Om sin afsigt att tala, hvarvid presidenten Grevy anmärkte, att; republikens president alltid iakttagit denna formalitet, Derefter yttrade Thiers: Jag tackar erkebiskop Tpanlönp att ha afstått ordet åt mig... Då man såg honom ställa sina steg till tribunen, var det lätt att gissa hvad han ämnade begära. Regeringen var emellertid angelägen att förekomma honom, för att förklara, att kyrkans intressen äro henne icke mindre dyrbara än statens. Regeringen är visserligen beredd att när som helst ingå i en diskussion om petitionerna för den heliga stolen, men hon tror sig icke desto mindre ega rätt att ttra sig om lämpligheten af denna diskussion. et gäller i denna fråga kyrkans och statensintressen. Regeringen hade redan förlidet år varit i tillfälle att yttra sig om denna vigtiga sak. Hon vidhåller fortfarande sin då uttryckta åsigt. Hon önskar visserligen kyrkans oberoende; men det åligger henne äfven att värna statens intressen. alaren tror, att församlingen skall hafva mera båtnad af att hysa förtroende till regeringens klokhet än af att inlåta sig i diskussioner, visserligen intressanta, men olämpliga och i stånd att kompromettera vigtiga intressen. (Larm från olika håll.) . Dupanloup Då jag stälde mina steg till denna tribun, hade jag för afsigt att bedja församlingen att ställa på dagordningen för lördagen rapporten om de petitioner angående den heliga stolen, hvilka blifvit inlemnade här sedan fem veckor. Dessa petitioner äro af det slag, som det icke anstår oss att behandla med likgiltighet. J ag fattar mycket väl den svåra belägenhet, uti hvilken vi befinna oss, och det tillkommer icke mig att förvärra den närvarande tidens bekymmer genom att försätta mitt land i nödvändigheten att bevisa sin vanmakt. Jag har måst gå in HK en ajournering. Jag beklagar det lifligt. Men hvilka motiven till denna ajournering än må vara, faller det af sig sjelf att vi lemna orubbad petitionärerna rätt att framhålla önskningar för ett vördnadsvärdt offer; orubbade framför allt den heliga stolens eviga rättigheter. I denna punkt -öfverensstämma mina känslor som biskop med mina känslor som fransman. För 12 år sedan sade jag —-och hr presidentens ord bekräftar hvad jag då yttrade — att den.politik, som var olycksbringande för den helige fadern äfven var det för Frankrike. Måtte Gud gifva oss lyckligare dagar! Måtte vi uti regeringens fasthet och vishet finna den hjelp, som vi behöfva. (Fortsatt rörelse.) General du Temple, tillhörande yttersta högern, uppsteg derefter i tribunen och försökte att tala, men församlingen Vägrade att höra på honom, och med stor majoritet beslöts, att man skulle öfvergå till diskussionen om budgeten. Femhundra köpmän från Havre ha tillställt Thiers en petition .mot. den föreslagna tullen på råämnen, Budgetutskottet tillstyrker, att frågan om de olika sätten att anskaffa de behöfliga inkomsterna skall diskuteras innan man fattar Hågot beslut om förslaget till tull på råämnen. Thiers vill deremot att detta förslag omedelbart skall diskuteras såsom. varande det enda antagliga sättet att fylla statsbristen.. Han vill skaffa en ökad inkomst af 10 millioner genom tull på silke, 25 millioner genom tull på bomull, 12 millioner genom tull på lin och 4 millionerzgenomtull-påhampa. Kapitulationskomitens rapport sändes förliden torsdag till Thiers, De deputerade från de östra departementen ha underrättat general Cissey om sin afsigtatt förelägga nationalförsamlingen frågan om dessa kapitulationer och att begära rapportens ofördröjliga offentliggörande. Från Paris omtalas stormiga uppträden i Ecole de mådecine-hvilka egt rum den 20 dennes. Dolbeau, professor i patologi, skulle kl. 3 hålla sin första föreläsning för terminen. Amfiteatern var redan kl. 103 uppfylld af 1500 till 2000 studenter, bland hvilka rådde en mycket upphetsad stämning. Då hr Dolbeau inträdde mottogs han med -ett fiendtligt larm, som icke ville afstanna. Man kastade på professorn, der han stod i katedern, med kopparslantar, ägg och dylikt och gjorde det alldeles omöjligt för honom att få ordet. En student, som tillhörde professorns parti, skyndade slutligen fram till taflan och skref på densamma med krita en fråga, hvad man lå egentligen hade att förebrå professorn. Ned -med. spionen! Ut med ahgifvaren! blef svaret. Vidare begärde man, att professorn skulle rättfärdiga sitt förhållande i hospitalet Beaujon, då han den 25 Maj 1871 atlemnade en federerad till Versailles-trupperna, d. v. s. till en säker död. Härmed förhöll sig på följande sätt: Då Versaillestrupperna inryckte i Paris och bemäktigade sig hospitalet Beaujon, frågade de öfverläkaren Dolbeau, om han äfven hade nationalsardister bland sina patienter. Dolbeau jakade Bhärtill, och uppgaf två nästan återstälda individer såsom sådana. Den ene vf dessa båda federerade, som man nu geast orev. lär åter ha blifvit satt på fri