1772 kl. 5 på morgonen ändades nemligen för Emanuel Svedenborg en ovanligt lång lefnadsbana, mer verksam och betydelsefull, än det förunnats många menniskor att lägga till rygga, ehuru väl hans verksamhet och betydelse särskildt inom hans fosterland blifvit misskända eller åtminstone mindre riktigt uppfattade. I år infaller på denna dag en af kristenhetens största högtidsdagar; det bör derför ej anses vara ur vägen att i stället i dag påminna om en af vårt lands utmärktaste och ädlaste söner, hvilken, sedan han lagt bort alla andra äretitlar, endast bibehöll den af Kristi tjenare. I England, Nordamerika, Holland och på flera andra ställen, der Svedenborgs namn hålles i större ära och den sanna beskaffenheten af hans verksamhet är bättre uppfattad än i hans fosterland, kommer troligtvis hans minnesdag att hållas i stor helgd. Det skulle då vara otacksamt, om man här läte den alldeles spårlöst gå förbi. tminstone må den gifva en osökt anledning att erinra om hvad denne man verkligen var och till ett försök att i någon mån skingra den dunkla och ensidiga föreställning om honom, som ännu på de flesta håll är rådande. Emanuel Svyedenborg, son till den ryktbare psalmisten och Skarabiskopen Jesper Svedberg, om hvilken det sagts att han, om han lefvat några århundraden förut, säkerligen skulle ökat antalet af svenska helgon, och hans hustru Sara Behm, föddes i Stockholm den 29 Januari 1688. Redan ti: digt, ifrån det fjerde till det tionde året, riktades hans tankar på Gud och det andliga lifvet och yttrade han sig i dessa ämnen på sådant sätt, att — såsom han sjelf säger i ett bref — hans fader och moder undrat derpå och sagt att englar måste talat genom hans mun, Under de sista åren af hans lif hade han ock hufvudsakligen sin umgängelse i andeverlden. Skönt yttrar derför v. Beskow om honom att hans barndom talte med englar, liksom hans ålderdom. Mexickan tillägger ock med full rätt att mellan dessa låg hans verldsliga verksamhetsbana, rikare på uppdagelser, än någons af hans samtida i fäderneslandet, ehuru bland dem räknades Polhem och Linn6. Blott vid vandringens början och slut lyftes för hans öga det täckelse, som dolde en högre verld, liksom för att visa hvarifrån han kom och hyart han gick, Svedenborgs studier voro lika grundliga som vidt omfattande. De börjades vid Upsala och fortsattes vid utländska wniversitet, i Oxford, Utrecht, Paris och. Greifswald. Någon: högre examen än studentexamen tog han aldrig: hans lärdom eger säkrare och -längrelefvande -vitnesbörd i hans snart sagdt otaliga skrifter i de mest skilda ämnen, hvilkas blotta uppräknande upptaga fem fint tryckta sidor i biografiskt lexikon. Af yttre utmärkelser erhöll han ej många eller synnerligt störa, men dem, som föllo honom till del, bekom han tidigt. 1716 utnämndes den unge studenten af konung Carl XII:e till assessor i Bergskollegium, och 1719 uppliöjdes haniadligt stånd. I den nämäda befattningen dvarblef han till 1747, då han, efter det andeverlden öppnats för hans blick, endast ville egna sitt lif åt Guds tjenst och derför tog afsked från statens. Såsom adelsman deltog han Ji riksdagsförhandlingarna ända till och med 11769, men, tillhörde intet parti, utan upp: I trädde alltid försonande. Såväl i. politiska som i synnerhet i statsekonomiska och fi nansiella frågor uppträdde han såsom talare; Toch enligt Höpkens omdöme var hans yttrande rörande de invecklade finanserna 1761 det grundligaste bland alla. Såsom vetenskapsman var Svedenborg tvifvelsutan denmest omfattande och den snillrikaste, som vårt land någonsin burit, ja, i en tid, som bland sina berömde söner räknade Leibnitz, konungen i sex vetenskaper, kan han dock icke sägas öfverträffad af någon. Han var en siare icke blott på. det andliga området: äfven naturens hemligheter syntes öppna sig för honom lättare än Iför någon annan, och en mängd af de största vetenskapliga upptäckter i vär tid hafva haft en förutsägare i honom. Ännu anses ej den Visdomsgräfva, som innehålles i hans skrifter på det naturvetenskapliga området, fullt bruten, men får man af det bekanta Isluta till det obekanta, skall framtidens veItenskap ännu många gånger genom bekräfItelse af håns utsägor få tillfälle att förherrliga hans namn och snille, på samma sätt som den redan i snart 150-år vid sinaivårt tycke jättelika framsteg nödgats kasta en blick af tacksamhet och beundran tillbaka på siaren från norden, mannen, som i så många stycken stod mer än:ett sekel framför sin tid, utpekande vägen för framtida upptäckter och rön. Å Det var dock icke inom de -exakta: vetenskaperna, som-hanvann ssitt.första.-namn, Han började sin bana såsom skald på. romarespråket och, ehuru han snart öfvergaf den bundna formen, kan.man dock ännu i hans strängast vetenskapliga skrifter upptäcka spår af. skalden, liksom -han fortfarande utgaf sina flesta arbeten på latin,-i hvars behandling han var en mästare. Hans första arbete på det fysiskt matematiska området bar namn af Dedalus Hyperborceus, en tidskrift af matematiskt, mekaniskt, fysikaliskt och krigsvetenskapligt innehåll, genom hvilken han kom i beröring med Carl XII och Polhem. Den efterföljdes af en mängd andra, bland hvilka vi endast här nämna hans Regelkonst, som var det första svenska försök till användande af integraloch differentialkalkylen, samt hans Förslag till vårt mynts och måtts indelning med tillämp ning af decimalsystemet, tryckt 1719. Detta förslag Hade således, när det kom till ananvändning, mer än hundratrettioåriga svenska anor. Men det var ej endast de matematiska vetenskaperna, som utgjorde föremål för hans forskningar. Han gaf sig äfven in på geologiens och kemiens den tiden oarbetade områden. En hans uppsats om den skandinaviska vallens höjning erhöll 120 år efter dess författande af Berzelius det vitsord, att Svedenborg af alla de författare, hvilka behandlat detta ämne, var den ende som bygt på egentliga geologiska forskningar. En engelsk författare, WilkinIson, yttrar åter, med anledning af några skrifter af honom i kemi och mineralogi: -IDen nyare kemien har ännu ej funnit sin 0 h SKR AR VMWO DI I —