Aftonbladet – 27 mars 1872, sida 3

lag af Misponstila 810.000 rdr och att öfverskottet 119,000 rdr läggas till denna fond, såsom direktionen och äfven revisorerna föreslagit. Sålunda beräknade, skulle begge dessa fonder komma att tillsammans utgöra 1.357,671 rdr 23 öre. Äfven om man härifrån vill afräkna husets nt bokförda värde 300.000 rdr återstår en samlad sumtima af 1,057,671 rår 23 öre. Onekligen är detta ett ganska betydligt belopp och detkan derföre icke mycket förundra, om flere delegare än hr Rubin skulle, liksom han, hylla den åsigten att 500,000 rdr kunna utan fara för bankens soliditet utdelas bland delegarne. Men å andra sidan synes det kunna ifrågasättas, huruvida det skulle vara klokt af delegarne att till sådan rad eller ens till någon grad rubba bankens konsoliderade ställning. Insändaren hyser för sin del stora betänkligheter och skulle vilja fästa uppmärksamheten på en annan åtgärd, som enligt hans uppfattning af bolagsordningens stadganden, låter verkställa sig och, långt ifrån att rubba, tvärtom skulle ännu mera befästa bankens soliditet. Insändaren har tänkt sig att ifrån reseryfondens konto skulle af der bokförda 561,581 rdr 23 öre till kontot reserverade medel till bolagets framtida dispositionöfverflyttas så stor andel som erfordras för att öka dessa medel från 796.140 rdr till 1 million rdr. I förening dermed skulle beslutas att öka bolagets grundfond, som enligt bolagsordningen får vara 3 millioner, men nu är blott 1 million, med ytterligare 1 million och dertill använda nyssomförmälde från 796.140 . till 1 million ökade medel, hvilka medel således komme att stanna qvar hos banken, hvaremot delegarne i stället skulle få för en hvar af sina aktier en ny aktie å 1000 rdr. I sjelfva verket göra ifrågavarande medel allaredan tjenst som grundfond, ty de ingå uti den löpande rörelsen och dela de risker, som med denna äro förbundna. Hela operationen vore således egentligen icke något annat än attsanktionera ett sakförhållande, Som länge existerat, likväl med den påföljd, att om denna nya grundfond komme att gälla detsamma, som om den äldre grundfonden, nemligen att den icke finge utdelas så länge bankens rörelse fortfar och att minst sextio procent deraf deponeras i allmänt förvar, hvilket allt naturligtvis måste göra bankens ställning ännu mera betryggande och hvad depositionen af ytterligare grundfondshypoteker beträffar, naturligtvis mycket lätt låter verkställa sig, då bankens eget kassahvalf är rikligt försedt med goda obligationer, lämpliga för ändamålet. Insändaren föreställer sig emellertid att det icke skall komma att saknas delegare som förneka lämpligheten af den här föreslagna åtgärden, ehuru fördelar deraf skulle uppkomma för delegarne i allmänhet. Delegarne kunde nemligen lättare sälja en del af sina aktier, om de så ville, och tillika hade de beredt sig förmånen att å de nya aktierna få grundfondsränta och sålunda större afkastning, än nu kan vara fallet, då ingen ränta tillgodoräknas reseryfonderna, hvaremot verkställande direktören tager tantitnce äfven på den del af bankens inkomster, som billigtvis icke kan anses för annat än ränta å delegarnes besparingar. Denna sistnämnda omständighet skulle troligen ock blifva värsta stötestenen, i fall ett förslag, sådant insändaren här framställt det, skulle göras å bolagsstämman. E.