Aftonbladet – 27 mars 1872, sida 2

I — nn Har han kåstat sina blickar på min dötter?3 utbrast han slutligen. Han borde blygas! Är hän rent af ifrån förståndet? Om ni inte varit så öfvertygad om omöjligheten af en dylik djerfhet, skulle ni utan tvifvel nödgats se att det så förhöll sig, sade hon. Jåg tror att er fru såg det. Ingen kan rätt veta hvad han skulle lyckats locka May till, ifall han fått stanna; — unga flickor äro så enfaldiga och lätt intalade. : Hemliga giftermål ha förut händt inom slägten. Detta var ett sidohugg åt Toms föräldrar. Förvirrad af olikartade känslor, visste squiren knappt om -han drömde eller var vaken. Tro mig, bäste squire, det :är bäst för oss alla att han är långt borta. Kommer han en gång väl till Irland, så ha vi hafvet motlan honom och oss. Låt konom stanna er. Squire Arde gillade planen af allt sitt hjerta och yttrade detta med några kraftiga ordalag. Hvad han nu fått veta, var nog för att han skullö vilja uppbjuda hela sin förmåga, för att hålla Tom Clanwaring skild ifrån hans dotter, i stället för att bistå vid bans återkallande till hemmet. Skulle hans dotter, som på sin bröllopsdag hade att lyfta tjugutusen pund i hemgift, bli maka åt en missaktad, en hemlös stackare! — Nej, detta skulle aldrig ske, — aldrig! På hemvägen, under det squiren gick ned för uppkörsvägen vid Beechhurst Dene och stampade dugtigt mot marken: liksom för att skaka bort snön från sina stöflor, men i verkligheten för att stampa bort sin harm, hvem mötte han just vid grindvaktarstugan om ej Otto Clanwaring. I vreda. ord. började squiren fara ut angående hvad han just nu hört och jemförde Tom med sjelfva erkefienden. ;