Aftonbladet – 27 mars 1872, sida 2

———— — be de honom likväl i en fruktansvärdt hög grad och han bröt ut i en storm af häftiga ord, såsom han hade plägat det i länge sedan förflutna tider. Lady Lydia stängde lugnt dörren medan vreden varade, besvar rade derpå hans frågor och fick honom slutligen åter lugn. Hvad tänkte Jarvis lefva af, sedan han som en galning hade kastat medlen till sitt uppehälle ifrån sig? frågade sir Dene; hvarpå mylady med mycken säkerhet svarade att Jarvis tänkte gifta sig med squire Ardes dotter och med tiden få ärfva Arde Hall. Sir Dene skakade på hufvudet, endast till hälften öfvertygad om giftermålet, men icke alls om lämpligheten af afskedstagandet, men den gamles kraft var bruten, och han var numera icke längre mäktig hvarken af vrede eller att hålla en ordvexling. Den gode Jarvis hade lemnat regementet just för sitt blifvande gifter: mål, fortfor lady Lydia. Han ämnade nu tills vidare taga sin bostad vid Beechburst Dene och hbjelpa sin vördade farfar. Så ljödo myladys förklaringar. Men för att nu följa sanningen, hvad var då skälet till att kapten Clanwaring tog afsked? Jo, skälet var rätt och slätt det, att han icke kunde stanna längre vid regementet. Han var så fördjupad i skulder, att han ovilkorligt, genom den summa han skulle erhålla för sin kaptensfullmakt, måste söka räddning för sina värsta fordringsegare — han hade ändock, äfven sedermera, ganska många qvar, men hvilka han hoppades kupna hålla vid godt mod till dess han fått Mays pengar i sina händer. Detta var enda möjligheten för Jarvis att hålla sig uppe; lady Lydia hade intet att lemna honom, och att bedja sir Dene om vidare hjelp var. tillintet gagn. Mylady hade försökt en gång, men funnit honom hård som flinta. (Forts.)