mellan sin dotter och denne unge man, tyckte hon mycket om honom och kunde till att börja med, ej förmå sig att tro på sanninsen af hvad som sades. Hennes man försäkrade henne dock, att det verkligen så förhöll sig, och de båda makarne öfverenskommo att först i yttersta nödfall hviska skandalen i örat på May, emedan hon så vidt möjligt var, borde skyddas föratt höra en så opassande berättelse. May förmodade stt Tom hade gjort någonting mycket orätt, — ja, vida värre än att slå kapten Clanwaring till golfvet i vredesmod; men då den anga flickan frågade sin mor hvad han besått för fel, svarade denna, att hans förse;lse var af den art, att man ej kunde tala lerom, Det dröjde icke länge, innan den underrättelsen kom, att kapten Clanwaring hade tagit afsked från regementet. Sjelf var han 1å i London för att uppgöra saken och lady Lydia åtog sig att meddela nyheten vid Arde Hall. Det hade funnits två orsaker till hans fattade beslut, sade hon. Den ena var, att han omöjligt kunde uthärda att vara skild från May; den andra, att han visste att squiren bättre skulle gilla honom, fall han ej var militär. Mr Arde svarade vtt med afseende på en blifvande måg, Var letta visserligen händelsen, men för Jarvis gen räkning fann han det vara skada, ty imge män borde aldrig föra ett sysslolöst if. Samma skäl framlades äfven för sir Dene, som åhörde nyheten med stor öfverraskning. Den gamle baronetens helsa aftog hastigt, mumera ; både kroppsoch själskrafter voro etydligt försvagade, någonting, snarlikt löhet hade öfverkommit honom, och blott ällan brydde han sig om hvad som hände, Men detta, Jarvis afskedstagande upphetsa