Aftonbladet – 27 mars 1872, sida 2

NERE BAR EEE om att hos mr Arde och dennes fru, agiera för saken. Ty i sin oro för att hans enda barn skulle åta bedåra sig af Tom Clanwarings vackra itseende och lemna sig och sina tjugutusen pund i händerna på honom, började squiren ned ett visst godkännande betrakta Jarvis Clanwarings frieri. Kaptenen hade visserigen aldrig varit hans gunstling; som pojke var han honom motbjudande; mycket mera behagade han honom icke heller sedan han växt upp till man, och vida iier skulle squiren önskat sig en måg, som icke vore miitär. Men i jemförelse med Tom, var kaptenen dock ett godt parti. Mr Arde visste intet precist ondt om kapten Clanwaring; visserligen troddes han hafva några små skulder, men skuldsättning var den tiden sett så vanligt obehag för unge män af god ton, att mr Arde ej tänkte ett ögonblick härpå, Lady Lydia hade mycket att hviska om att Jarvis skulle få ärfva en betydlig andel af sir Denes besparingar och lertill allt hvad hon sjelf lemnade efter sig ;n gång. Hvad hon hade att efterlemna, lerom gaf hon icke något besked, men hvarken mr Arde eller hans fru, som voro lätt förda bakom ljuset, betviflade hennes ord. Till sin hustru, och endast till henne, hade squiren hviskande förtrott Toms dåliga uppförande och talat om let nästan otroliga sätt, hyarpå han ycklat och bedragit dem och alla. Den ler Januarigqvällen, då han. i. yrvädret usade hem, hade han träffat sin hustru, sjelf nyss återkommeny sittande vid eldsta len inne i sin sängkammare och hade sdå sagt henne allt. Mrs Arde kände sig både vestört och obehagligt öfverraskad; hon hade remligen ganska stor aktning för Tom;med fdrag af den oro lion hyste för ett tycke