Aftonbladet – 27 mars 1872, sida 2

Ah GRAN bevekt af lady Lydias böner, åter hade för sträckt Jarvis en summa, som man skulle kunnat anse stor nog, för att sätta hans af färer på redig fot. — Hvar och en skulle tyckt sig ha skäl att tro detta, utom kap tenen sjelf och hans fordringsegare. I en sak bevisade sig den kloke kapte nen vara ganska oklok. Knappt. var han återkommen till Beecbhurst Dene, förrän han formligen friade till May Avrde. Tom hade då varit borta endast tre veckor. och den unga flickans hjerta var helt och hållet uppfyldt af hans minne. Kap ten Jarvis eget förstånd borde sagt honom att det så var och att han skulle gjort klo kast uti att-vänta. Med några artiga ord gaf honom May ordentligt korgen: I hem lighet förbannande sin blindhet, höll der artige kaptenen ett vackert tal för May. försäkrade att hans : kärlek till henne al drig kunde dö och att han var villig at! vänta i sju år på henne, liksom Jacob vän tade på Rachel. Härpå genmälde May, att bon aldrig tänkte gifta sig och bad atthan icke skulle vänta på henne, hvarefter de skildes som goda vänner, och förblefvo der efter på samma fot till hvarandra, som in nan frieriet.i Hävefter delade kapten Clanvaring sin tid mera mellan London och Beechhurst Dene och ingen tillbedjare kunde mera tyst och utan att besvära, uppvakta sin tillbedda, än han May Arde, Ej en dag förgick utan att han var vid Arde Hall, men det var modren som numera erhöll ett fullt ut lika stort mått af uppmärksamhet, som Måy sjelf. Han hade föresatt sig att vinna May och att han en gång skulle lyckas deri, derpå var han viss, men han beslöt nu att gå varsamt tillväga. Lady Lydia var honom en god bundsförvandt, i synnerhet ge