Tal. slutade med att yrka bifall till hr Engnans reservation. . Hr Carln. Ehurn frågan redan till följd af Första kammarens beslut vore fallen, ville tal. egenskap af utskottsledamot redogöra. för ärenlets behandling inom utskottet. tt förslag, i let närmaste öfverensstämmande med det af hr Ehrenborgrframställda, hade der lyckats tillvinna sig så mycken sympati. att 8 å 9 ledamöter voro villiga att förena sig om detsamma. Kom så let förslag, som nu gäller såsom utskottets, och som endast räknade tre anhängare. Det framlades af grefve Sparre och ehuru tal. långt ifrån ville påstå, att afsigten med detsamma var att splittra, så vore dock ett faktum det, att dess närmaste verkan var splittring. Häraf framginge, att man icke finge tillvita utskottsledamöterna af Andra kammaren obenägenhet för hvarje annat förslag, som möjligen kunde haft bättre utsigter för sig. Tal:s enskilda öfvertygelse vore den, att ett särskildt utskott skulle kommit till ett bättre resultat, än hvad lagutskottet nu gjort. Hvad frågans behandling i Första kammaren anvinge, så vore den tydning, som lagutskottets ordförande velat gifva yrkandet på återremiss helt och hållet oriktig, ty ingen enda talare hade inom den kammaren uttalat sig för förslaget. Att det ej heller inom Andra kammaren kunde vinna sympatier vore helt naturligt, då det endast skulle bidraga att ytterligare väpna de olika samhällsklasserna mot hvarandra. Under sådana förhållanden trodde tal. det vara klokast att besluta rent afslag och icke binda sig vid vare sig det ena eller andra förmedlingsförslaget. Hr Ribbing måste med bestämdhet motsätta sig hvarje förslag, som går ut på olika röstberäkning för olika slag af frågor. Tal. gjorde mot hr Mankells åsigt om lika rösträtt för alla en mängd invändningar öch visade, att ett sådant yrkande saknade hvarje rättvis grund. Med grefve Sparre instämde tal. deri, att, då utskottet räknar ledamöter från begge kamrarne, afseende måste fästas vid båda sidornas åsigter och hvad särskildt rösträtten för jordegendom anginge, så kunde väl iugen gerna bestrida, att ju icke en inskränkning vidlåder den genom stadgandet om arrendators rösträtt. Ehuru tal, reserverat sig mot förslaget, framställde han ej något bestämdt yrkande, utan åtnöjde sig me att till besvarande upptaga ett och annat under diskussionen fäldt yttrande. Hr Uhr yrkade rösträtt pr capita i alla frågor. som tillkomma kommunalmyndighets afgörande, hvaremot hrr Per Jonsson och Gunnarson instämde i hr Engmans reservation. Sedan slutligen rent afslag blifvit yrkadt af hrr 0. Jonsson i Kungshult och Törnfelt, samt den sistnämnde förklarat, att Första kammaren hade mycket mot sig i den allmänna opinionen, anställdes votering, hvarigenom utskottets hemställan afslogs med 82 röster mot 42, som voro för hr Engmans reservåtion. TESKESAKNRSSEKOSR SOA