Aftonbladet – 26 mars 1872, sida 3

HE SÅ AN RV HR UMD e. — Adelsmötet har i dag haft sammanträde för behandling af riddarhusutskottets utlåtande i anledning af riddarhusdirektionens till mötet afgifna berättelse. Mötet har dervid beslutit: att riddarhusdirektionen må mottaga och förvalta en af kammarherren Psilanderskjöld donerad fond af 20,000 rdr, deraf räntan skall användas till pensioner åt adliga fruntimmer, dock med förbehåll att gifvaren under sin lifstid får uppbära 6 proc. årlig ränta å summan och att derefter pensionerna till en början utgifvas till tio af gifvaren namngifna fruntimmer; att direktionen må mottaga och förvalta en fond (af ursprungligen 40,000 rdr bko), hvilken under namn af Hofmarskalken Henrik Fabian Reuterskjölds pensionsfond skall användas till pensioner för medlemmar af Reuterskjöldska ätten; att direktionen likaledes må mottaga och förvalta ett af fröken Hedvig Lefrån skänkt belopp af 18.000 rdr rmt, deraf räntan skall användas till pensioner åt adliga fruntimmer; att adeln frånträder allt anspråk på grund af ett af framlidne öfverste Hagelstam och hans hustru år 1867 upprättadt testamente, som ställde ett belopp af 150,000 rdr till riddarhusdirektionens förfogande, deraf räntan skulle ha utdelats till uppmuntran för de officerare och underofficerare, som vid Sveriges skärgårdsförsvar uti blifvande krig uppfört sig tapprast och skickligast, äfvensom i fredstider till belöningar för de skärgårdsofficerare, som flitigast och skickligas sysselsätta sig, icke endast med den anbefallda tjensten, utan i synnerhet med att uttänka nya, nyttiga uppfinningar, krigsmaterielens förbättring m. m.; Det enda af de här ofvan omförmälda besluten, hvilket föregicks af någon öfverläggning af intresse för allmänheten, var det, som rörde det Hagelstamsku testamentet. I afseende å denna fråga hade riddarhusdirektionen och riddarhusutskottet varit ar Sika tankar, i det direktionen hemställt balle frånträda allt anspråk på att adeln .. att testamentets verkav lighet, med afseende derå att donationen icke alu, 44 och någon fördel för det stånd, hvars rav. oc bästa direktionen hade att iakttaga och befrämja, samt donationens förvaltning följakt ligen vore för direktionens verksamhet fullkomligt främmande, hvartill komme att makarne Hagelstam upprättat en senare i fråga varande donation ej upptagande handling, som skulle innefatta deras yttersta vilja, och hvarigenom, derest densamma blifvit såsom testamente bevitnad, 1867 års testamente skulle hafva till all kraft och verkan förfallit, under det att utskottet hemställt, att direktionen skulle erhålla uppdrag, att vidtaga alla lagliga åtgärder för att befordra testamentet till verkställighet, enär utskottet ansåg det vara en pligt för adeln att i allt hvad på densamma kan ankomma, söka att till verkställighet befordra ett om så stor fosterlandskärlek vitnande testamente som det i fråga varande. Äfven inom mötets plenum visade sig meningarne mycket delade, så att ett beslut, hvari mötet slutligen stannade, och hvilket utföll i öfverensstämmelse med direktionens åsigt, fattades med 52 röster mot 48. För majoritetens mening uppträdde exc. grefve Sparre, hrr Olivecrona, Ramsay och frih, R. Cederström, stödjande sig dels på det tvifvelaktiga deri, huruvida testamentet I kunde anses lagligt; dels på den omständigÅ heten, att det 1870 upprättade, ehuru icke T bevittnade testamentet tycktes antyda, att testator ändrat åsigt och att 1867 års te Istamente således icke i verkligheten innefattade hans yttersta vilja; dels ock slutligen, samt hufvadsakligast, på den omstänI digheten, att donationen ej afsåg befrämjanI det af något ridd. och adelns intresse, Å motsidan, hvars talan fördes af frih. 14. CO. Raab, grefve Björnstjerna samt friher. lrarne KUnckgwström, Palmstjerna och C. H Cederström anfördes deremot att frågan om testamentets laglighet tillkomme do stolarne latt afgöra; att något afseende ej kunde fä stas på det obevitnade testamentet, hvilke -l öfverste Hagelstam sannolikt sörjt för at TT gifva legal form, om hans afeigt verkliger l varit att förändra det äldre testamentet; at I hvar och en som kännt öfverste Hag: -I visste att han så att säga lefde för st gårdsvapnet och att han således ganske sannolikt intill sitt sista fortfor att önske I verka något för detta vapen, samt, slutligen latt ridd, och adeln ej kunde anses vars I främmande för något, som rörde foster . landets försvar. att riddarhuskapitationsafgiften skall fort ,I farande utgöras med 5 rdrg att, då det ifrågakommer att å stam I taflorna öfver de å riddarhuset introduce I rade ätter upptaga barn, som blifvit utom ätenskap födda, men för hyilkas legalisering särskilda åtgärder äro vidtagna, frågan der om alltid skall hos. riddarhusdirektionen an mälas samt, derest direktionen anser at vÅ barnen böra å stamtaflorna införas, direk .Itionens beslut derom i desamma åberopas; att en af riddarhusdirektionen föreslagelr