Aftonbladet – 26 mars 1872, sida 2

ton. Jag har hellre hennes rum än henne; sällskap. Hvart har hen farit?2 2Pet behagade hon ej säga mig, den sly nan. Hon var bara borta innan jag kon upp om morgonen. Hon må gerna gå — gå hvart henne lyster. En känsla af att hafva misslyckats i sir expedition låg tungt på squire Årdes sinne då han med sin paraply i banden vandrade nedåt Harrebellvägen, . Jag vet inte siolf hvad jag skall tro sade han till sig sjelf. Hvart ord der karlen talade föreföll mig vara sanning, mer ändå — hvem kan lita på Black? Om inte Otto Clanwaring hade affordrat mig ett löfte att tiga, skulle jag rent wi fråga kapten Jarvis hvilken den der andre är, som han misstänker, Men nu, — ja, nu blir det bäst att jag inte vidare lägger mig uti den saken. Toms namn är åter rent ibland dem och dermed får jag låta mig nia, , fir Pene Clanwaring och sqviven till bragte en ganska treflig afto. tillsammans Gander uppassade de7, vid deras middag oci de Bprävtle om ett och annat, försigtigt undvikande att tala om Tom och föröfrigt alla ämnen som hade samband med husliga bekymmer, ehuruväl allt emellanåt ett och annat ord undföll sir Dene, som bevisade huru högt han saknade Tom. Då klockan blef nio sade squiren sin värd godnatt emedan denne syntes vara trött och behöfde gå till hvila. Sir Dene känner ganska djupt skilsmessan från Tom, yttrade mr Arde oskyldigt till lady Lydia, då han, innan han gick hem, gjorde ett litet besök i salongen, der hon satt helt allena. Kapten Clanwaring och mrs Letsom passerade dagen hos någon af grannarne och Otto hade gått till Hurst