Aftonbladet – 25 mars 1872, sida 3

VA Ann HB TUBE HUUDH ning. Redan i förgår hade flere fots djup samlat sig på sina ställen å banan, och dess har det snöat oafbrutet. I dag ha emellanåt varit en sträng snöyra. EEPANSSARNEsA En befordringsfråga. (Forts. fr. torsdagsbl.) Herr Möller har vidare ingifvit af K. M:t infordrad förklaring öfver hr Frischs besvä hvari han anför följande om Frisch: Under den tid jag tjenstgjort i k. kammarrätten har jag mycket ofta sökt anställa jemförelse rörande den arbetsprodukt, som af den ene eller andre bland verkets tjenstemän blifvit lemnad; och jag har dervid icke kunnat erhålla annan öfvertygelse än att Frisch är alla sina tjenstekamrater med undantag af notarien Ingeström vida öfverlägsen i skicklighet. Denna Frischs skicklighet jemte hans stora erfarenhet i k. kammarrätten tillhörande göromål har helt visst varit detta verk och följaktligen äfven staten till nytta, ty utom det att Frisch väl fullgjort sina egna tjenstebestyr, har han ej allenast mångfaldiga gånger med råd och arbete biträdt sina kamrater, så att k. kammarrätten af dessa, hvilka icke alltid tillhört de två lägsta tjenstegraderna, erhållit bättre arbetsprodukt än måhända eljest varit att förvänta, utan äfven genom lemnad undervisning åt flertalet af de e o. tjenstemän, hvilka under åtminstone de senaste fjorton åren tillhört k. kammarrättens kansli, gjort dessa för verket gagneliga. Oaktadt Frisch sett sig förbigången af flere än en bland dem han hulpit, har han dock icke kunnat förmå sig att upphöra med hjelpen till andra. Oaktadt han af k. kammarrätten förbigås vid befordringar eller förordnanden, fortsätter han dock, utan att låta mirka någon trötthet eller ledsnad, med träget nit sitt arbete och ådagalägger vid alla tillfällen sin kärlek för göromålen i det verk, som förkastar honom för yngre tjenstemiän. Då jag känner allt detta och tillika funnit, hurusom Frisch just i behandlingen af de ärenden, som tillhöra sekreterarens föredragning eller eljest böra af denne expedieras, står, så vidt jag kunnatinhemta, oupphunnen af andra i k. kammarrätten, skulle jag anse mig illa tyda samvetets röst och pligtkänslans bud, om jag vågade, då Frisch söker sekreteraretjensten, framställa påstående att framför honom komma i åtnjutande af befattningen. Jag förklarar derföre, att jag anser det vara i lika hög grad rättvist, att framför mig Frisch utnämnes till sekreterare, som det skulle vara mig till prejudice derest framför mig nämnes till denna tjenst någon af mina öfriga medsökande, hvilkas skicklighet och förtjenst, bedömda efter de grunder 1756 års k. förordning bestämmer, svårligen lära kunna uppgå till hvad jag i sådant hänseende kan besitta. Med anledning af förenämnda besvär har kammarrätten afgifvit infordradt utlåtande, hvari nu uppgifves, att anledningen till hr Frisehs uteslutande från förslaget till se kreteraretjensten skulle varit den, att han år 1854, eller för 18 är sedan, då han på förordnande bestridde registratorstjensten, skulle låtit komma sig till last någon förseelse, för hvilken han erhållit varning, hvarjemte yttras, att hr Frisch derefter ej erhållit uppdrag att bestrida annan tjenst än kanslist och notariebefattning ända till år 1866, då han, hvilken under tiden med skicklighet och ordentlighet, såsom orden i utlåtandet lyda, uträttat fina åligganden såsom kanslist och notarie, erhöll förordnande att på viss tid förrätta sekreterare. tjensten, hvarefter dylikt förordnande blef honom tilldeladt under åren 1867, 1868 och 1869, vid bestridande af hvilken tjenst han dock förmenas icke hafva skött sekreterarens åliggande attöfvervaka göromålens behöriga fullgörande på ett tillfyllestgörande sätt, hvilket skulle gifvit anledning till enskilda erinringar. Beträffande hr Möller yttra vederbörande, att de om-hans användbarhet såsom tjensteman vunnit den erfarenhet, att han är sökanderne Kjellen och Ström underlägsen så väl i skicklighet som förtjenster, hvilket föranledt att desse ock blifvit Möller föredragne med förordnande att såsom adjungerad ledamot biträda kammarrätten, hvarjemte, i fråga om Möllers förordnande att under kortare tider åren 1864, 1865 och 1867 förestå advokatfiskalstjensten, begagnas samma fras som om hr Frisch, eller att hr Möller efter sistnämnda år cj erhållit dylikt uppdrag. Nämnde utlåtande har framkallat vidlyftiga erinringar från hr Möllers sida, hvåäri han till en början uppträder till försvar för br Frisch, som sjelf icke aktat nödigt sagde utlåtande, i hvad det honom rör, med svar bemöta, motiverande hr Möller sitt uppträdande för Frisch med förklaringen, att det sker af aktning för hans skicklighet och meriter samt i egenskap af tjenstekamrat. Hr Möller söker ådagalägga, att den förseelse, af Frisch begången, som nu efter 18 år af kammarrätten framdragits, utgjort en obetydlighet, som det icke varit vederbörande värdigt åberopa, så mycket hellre som hr Frisch derefter, eller är 1865, konstitnerades och år 1868 erhöll fullmakt såsom notarie, i hvilken fullmakt förklaras det Frisch i unseende till flit, skiclighet och örhållande meddelats konstitutorialet i tjensten, och i enliglfet med kammarrättsrådet Kinmansons utlåtande gjort sig väl förtjent af randes aktning genom en långvarig många hänseenden förtjenstfull verksamhet inom kammarrätten. Vidare visas, i fråga om anmärkningen mot hr Fri såsom t.f. sekreterare, att denna anmärkning saknar befogenhet, då de täta ombytena af sckres terare på förordnande medföra bristande