Aftonbladet – 22 mars 1872, sida 2

STOCKHULM den 22 Mars. Första kammaren hade i dag endast ett kort sammanträde, vid hvilket följande frågor afgjordes: Hr Ola Jonsson hade i Andra kammaren afgifvit en motion om ett tillägg till nya strafflagen, af innehåll att den som, utan att förut ha varit för sådant brott straffad som medför förlust af medborgerligt förtroende, häktats men blifvit frikänd måtte af allmänna medel erhålla ersättning af minst 2 rdr för hvarje dag han sutit häktad, med rättighet för staten att af vederbörande utsöka ersättningsbeloppet. Lagutskottet hade hyst den åsigten, att korrektivet mot misstag vid häktning af personer borde sökas i sträng begränsning af möjligheten af ån misstag och derföre i sitt betänkande AZ. 16 gjort hemställan om afslag, hvilket äfven blef kammarens beslut. Lagutskottets betänkande AZ 17 hade tillstyrkt, att vid konungens högsta domstol, så ock vid hofrätt, skola minst två skicklige män vara förordnade att såsom fullmäktige de parter tillhandagå, som dem anlita. Dessa allmänna fullmäktige nämnes vid högsta domstolen af nedre justitierevisionen och vid hofrätterna af rätten sjelf. Äfven vid de allmänna underrätterna skola af rätten förordnas allmänna fullmäktige, så vidt för uppdraget skicklige män finnes. Mot detta förslag talade frih. A. C. Raab, som fruktade att till dessa fullmäktige skulle kunna utses bränvinsadvokater och processmakare, ett antagande som hbestreds af hrr v. Koch och v. Sydow, enär sådant med våra domstolars beskaffenhet icke kunde komma i fråga. Den senare påpekade dessutom att åtgärden vore ett steg i riktningen mot införande af ett advokatstånd. — Betänkandet bifölls: I betänkandet n:r 18 hade lagutskottet tillstyrkt bifall till författning angående upphäfvande af 2 kap, 5 och så giftermålsbalken samt i enlighet dermed förändrad lydelse af 13 kap. 1 3 rättegångsbalken och 18 kap. 5 3 strafflagen. Mot betänkandet i dess väsentliga delar höjdes ingen enda röst, men hrr Nordström, Westman och v. Koch ansågo det olämpligt att enligt försla get domare ej skulle anses jäfvig, då han hade att döma öfver någon af sin hustrus stjufföräldrar, hvarföre de yrkade återremiss i denna del. Ärendet återremittera des. Andra kammaren har egnat hela förmiddagen åt behandlingen af lagutskottets betänkande rörande Tfrågasatlå ändringar i konmunalförfattningarne. Den omständigheten, att alla å bane bragta ändringsförslag, med undantag af det, som rörer ordförandeskap i skolråd, redan genom Första kammarens beslut för denna riksdag förfallit, har icke förhindrat att långvariga diskussioner utspunnit sig såväl rörande den kommunala rösträtten på landet, som om förslaget att för städerna stadga en tregradig röstskala; men den har deremot haft till följd, att debatterna blifvit i ovanlig grad intresselösa och att åt desamma egnats blott föga uppmärksamhet. Det enda af någon en som förtjenar att från dessa förhandingar antecknas, är det Almänna ogillande, som lagutskottets förslag till ny bestämmelse rörande rösträtten på landet rönt äfven inom denna kammare. Såsom bekant är, hade utskottet föreslagit, att on tHjondedet af samt: liga rösterna efter röstlängden skulle blifva maximum, men att denna inskränkning af röstetalet ej skulle vara tillämplig på den rösträtt, som grupdade sig på jordbruksfastighet, Detta undantag till Förmån för jorddrottarne ogillades allmänt, Det uppgafs af en ledamot af lagutskottet, hr Carln, att goda utsigter hade förefunnitsatt inom utskottet förena meningarne kring ett försiag, som afsåg stadgandet både af ett relativt ock af ert absojuj maxim, då pt skottets ordförande framkommit med det omöjliga förslag, som nu blifvit af utskottet framlagdt. TEE ville icke påstå, att förslaget varjt impadt till ett splittrings förslag, men det praktiska AR deraf hade dock blifvit sådant, Grefve Sparre bestred emellertid detta, förklarande att förslaget afsett att gå Första kammarsn tu mötes, Nu yrkades dels att kammaren skulle ånya antaga dot af föregående lagutskott framlagda, af kammaren förut bifallna förslaget om ett maximum i allmänhet af en tiondedel at hela röstetalet, dels att kammaren skulle, enligt hr Engmans mation, bestämma maximum till en tjugondedel, dels slutligen att kammaren skulle, för att ej genom något beslut binda sina händer, helt enkelt