Aftonbladet – 21 mars 1872, sida 3

— Industriutställningshbyggnaden i Kjöbenhaven. Kjöbenhavns Dagblad innehåller ånyo några underrättelser om denna byggnad. Den stora ekporten, hvilken är rikt dekorerad med utskuret arbete, skall nu snart — berättar tidningen — komma att vrida sig på sina gångjern, hvilka länge ha väntat på att mottaga honom. Men ekporten blir för öfrigt icke det enda vackra, som utställningens portparti får, dertill komma två af Bissen modellerade figurer, en i hvardera af de två portnischerna, Völund eller Velent, som enligt Eddan omkring ädelstenar slog det röda guld, och Alvitra, som i sju år omfamnade Völunds hvita hals och spann herrligt lin åt honom. Det är den nordiska sagodiktens representanter för handtverk och husflit. När porten öppnas, och man står i försalen, skall man i sinom tid genast få se hvarjehanda bildhuggarearbete, bland annat Bissens väldiga Absalon. Lemna vi emellertid försalen och begifva oss upp i glasgalleriet, som sammanbinder -de båda paviljonger, hvilka vetta inåt staden, skola vi derifrån bäst kunna öfverskåda hela byggnaden och redogöra för hvad som skall rymmas i dess särskilda afdelningar. Först lägger den öfvertäckta salen beslag på uppmärksamheten. Den tvågreniga trappa, som från försalen leder ned i salen, gör en icke ringa verkan i det stora rummet, och i sinom tid skall effekten bli ännu större; hennes båda flyglar skola nemligen omsluta den kongl. porslinsfabrikens utställning. För närvarande står hon ensam ofvanför de två uppmurade pelarne, som skola bära ett stort astronomiskt instrument från instrumentmakaren Jiingers efterträdare. Hvarje gång man i dessa dagar gör ett besök i salen, ser man den förändrad. Den röda muren försvinner allt mer och mer, en smakfull grå färg betäcker honom småningom helt och hållet, och rika ornamenter slingra uppför honom. Alltsammans blir lätt och fint att betrakta. Midt för trappan skola möjligen flere vapenuppställningar anbringas, och här skall äfven en bröstbild af konungen få sin plats. Öfverst på den skarpa trekantiga gafvel, som stack så fult i ögonnen, när man kom gående från Frederiksberggade, målas nu tre väldiga qvinnofigurer, hvilka föreställa hvart och ett af de nordiska länderna. Genom 70 öppna bågar har man från salen inträde till byggningens nedersta våning. Sjelfva den flygel, vi stå på, när vi ha vår plats i glasgalleriet, således första och andra våningen af flygeln inåt Kjöbenbavn, är tillika med den närmast liggande delen af salen förbehållen Norge, och på enahanda sätt äro första och andra våningarna i den motsatta flygeln — ut mot spårvejsselskabets väntsal, förbehållen Sverige. Den tredje våningen i denna flygel likasom hela tredje våningen i flygeln ut mot Vesterbroes Passage är förbehållen den danska och norska konstafdelningen, hvari man icke allenast skall finna taflor och bildhuggarearbeten af de båda ländernas nu lefvande konstnärer, utan äfven en rik samling af äldre arbeten, som kunna visa de båda konstskolornas historiska utveckling. Som en perla i samlingen hör man omtalas en rik utställning från Carl Bloc.h — Af tredje våningen återstår nu blott en flygel, nemligen bakflygeln ut mot Tivoli. Här skola utställas fotografier, papper, ritoch skrifmaterialier, examensritningar och andra arbeten från tekniska skolor o. d., målarearbete och vaxduk, rullgardiner och tapeter, samt slutligen i paviljongen, som vetter in åt staden och gränsar till glasgalleriet, fortepianon och i allmänhet musikaliska instrumenter.