Aftonbladet – 21 mars 1872, sida 3

BLANDADE AMNEN. En rask qvinna. I Patrie läses: Uti Montreuil nära Paris afled i dessa dagar en gammal qvinna, nära hundraårig, som var i åtnjutande af allmän aktning. Hon hette Josephine Trinquart och har varit hjeltinnan i en kuriös historia. Det var under första kejsardömet, under ryska fälttåget vid en sammanstötning med fienden: en bataljonschef vid 63:e linieregementet träffades af en kula; man trodde honom vara död och man tänkte blott på att hämnas honom. Bataljonen banade sig väg medelst ett bajonettanfall, men då utropade en ung marketenterska, knappast tjugo år gammal: Gossar! Vi få ej lemna qvar vår chefs lik!s Tre soldater vände sig om för att hemta liket, men alla tre blefvo skjutna innan de hunno fram. Marketenterskan var ensam. Förgäfves sökte hon få upp den fallnes lik nå sina axlar; hennes krafter förslogo ej dertill. Hon såg då på långt håll två fiendtliga kavallerister. Hon tilldrog sig deras uppmärksamhet genom sina åtbörder, och desse, som trodde sig få göra två fångar, skyndade till henne. Men då marketenterskan hade dem på nära håll, lossade hon ett pistolskott på den ena och han föll ned af hästen; den andra gaf hon ett dajonettstyng, han föll också af hästen. Då eansträngde hon sig till det yttersta och förmådde få upp kaptenen tvärs öfver ena hästen, satte sig sjelf upp på den andra och kom så triumferande fram till ambulansen. Kaptenen lefde ännu, han kom sig och blef räddad. Generalen, som förde brigaden, blef underrättad om denna modiga handling och kallade till sig Josephine, anmälde henne hos krigsministern, som åt henne utverkade en pension och en belöningsmedalj. 3