Aftonbladet – 21 mars 1872, sida 3

re KA a EO OO mycken uppmärksamhet. Frågan gäller befordran till sekreterarebefattningen i kammarrätten, efter förre innehafvarens transport till advokatfiskalstjensten inom samma verk, och meddelandet af några fakta, hemtade ur de till K. M:t ingifna handlingar, torde icke sakna intresse, emedan de lemna en inblick i befordringsväsendet inom våra embetsverk. Den 20 Oktober 1871 anmältes i plenum, dervid hr presidenten grefve Mörner samt kammarrättsråden Kinmanson, Burån, Juel, Printzensköld och Liljenstolpe närvoro, att, sedan förre seketeraren i nämnde verk er hållit befordran, följande tjenstemän i kammarrätten inom den för tjenstens återbesättande bestämda ansökningstidens utgång anmält sig såsom sökande, nemligen: notarien Ludvig Frisch, aktnarien och registratorn Frans Theodor Möller, kanslisten Ryno Ström och kanslisten, vice häradshöfdingen Johan Martin Kjellen. Vid samma tillfälle upprättades förslag till tjenstens återbesättande, då kammarrättsrådet Liljenstolpe, med hvilken kammarrättsråden Printzensköld, Juel och Burån instämde, utan anförande af någon slags motivering, uppförde i första rummet kanslisten Kjelln, i andra rummet kanslisten Ström och i tredje rummet aktnuarien och registratorn Möller. Kammarrättsrådet Kinmanson utlät sig: Om notarien Frisch, i följd af sin sjuklighet, icke må anses lämplig för öfvertagande af sekreterarebefattningen till ständig utöfning, synes dock aktning för hans inom kongl. kammarrätten ådagalagda långvariga, trägna och i flera hänseenden mycket förtjenstfulla verksamhet fordra det erkännande att åt notarien Frisch lemnas första förslagsrummet ), å hvilket jag derför för min del uppför honom. Hvad angår aktuarien Möller och kanslisten vice häradshöfding Kjellen, kan jag, på grund endast af egen erfarenhet, rörande deras tjenstgöring, icke gifva någondera ostridigt företrädet, men då häradshöfdingen Kjelln nyligen blifvit af kongl. kammarrätten åter föreslagen till en jemförelsevis längre adjunktion, anser jag, som hvarken varit tjenstgörande vid detta adjunktionsförslags upprättande eller haft tillfälle inhemta närmare kännedom om vy. häradshöfding Kjellns tjenstgöring såsom adjunkt, mig nu böra äfven för egen del följa det vitsord, som på omförmälda sätt blifvit af kongl. kammarrätten lemnadt, och med föranledande häraf samt i betraktande af den lediga tjenstens beskaffenhet, uppför jag häradshöfding Kjellen på andra rummet samt aktuarien Möller på det tredje. Presidenten Mörner yttrade: Då notarien Frisch, sedan han år 1851 efter förordnande förrättat sekreteraretjensten hos k, kammarrätten under sex veckor, icke vidare ifrågakommit till dylikt uppdrag förr än år 1866, samt notarien Frisch under de tider han derefter, samt år 1869, varit förordnad att bestrida sekreterarebefattningen, nogsamt ådagalagt, att han icke är,lämplig tilli fråga varande befattning, hvarföre kammarrätten äfven upphört att vid densanima honom använda, anser jag, ehuru erkännande notarien Frischs duglighet såsom notarie, mig icke kunna honom å det underdåniga förslaget uppföra, utan får vid öfvervägande af sökandernas förtjenst och skicklighet, förena mig med kongl. kammarrättens fleste ledamöter uti det af dem uppgjorda förslag.s Detta uppsattes på sätt förut nämndt är. Hr Frisch uteslöts. Öfver förslaget har Frisch hos K. M:t anfört besvär, hvars innehåll här nedan i korthet antydes, anmärkande hr Frisch: att, då de kammarrättens ledamöter, hvilka vägrat hr Frisch rum å förslaget, icke härför anfört något skäl, han icke är i tillfälle ingå i något bedömande af motiverna för deras förfarande; att, i fråga om presidenten Mörners yttrande, en hvar som känner arbetsordningen inom kammarrätten ganska väl vet, att sekreterarebefattningens skötande är jemförelsevis lätt och af mindre betydenhet, så att dertill icke erfordras särdeles hvarken själseller kroppsansträngningar, hvaremot notarierne och notariekanslisterne hafva ett vida tyngre och drygare arbete, af hvilket hr Frisch anser obestridligen följa, att den som kan sköta notariegöromål icke kan vara oförmögen att bestrida sekreteraretjensten; att det är så mycket smärtsammare för honom att nu erfara, att han så illa fullgjort uppdraget såsom t. f. sekreterare, att han derigenom anses olämplig för tjensten, som under hans tjenstetid i förenämnde egenskap några yttranden af missbelåtenhet från kammarrättens sida icke kommit till hans kännedom, och han så mycket mindre haft anledning att förmoda tillvaron af någon dylik missbelåtenhet, som under åren 1866—1869 förordnandet att sköta sekreteraretjensten vid flere tillfällen och äfven för längre tider för honom förnyades, utan någon af honom anmäld önskan att dertill varda ihågkommen; att han derföre, då han efter år 1869 icke vidare blifvit i förenämnde hänseende anlitad, helt enkelt ansett orsaken vara den, att man icke längre ville använda en person att förestå en tjenst, till hvilken, när den en gång blef ledig, man ej ämnade förorda honom, hvilken aning tyckes hafva bekräftat sig; att visserligen hans helsa under senare åren försämrats och hans krafter försvagats, dock icke i svårare grad än att han under sista året 1871 kunnat fullgöra sin notarietjenst, utan att Dbegära en enda dags tjenstledighet, liksom han under de föregående sex ä sju åren ej mer än två månader varit för sjukdom tjenstle: dig; att han varit anställd i kammarrättens tjenst i 35 år, och i 24 år innehaft ordinarie tjenst såsom kanslist och notarie, hvaremot v. häradshöfding Kjellen endast är 7 år gammal i verket, der han varit ordinarie tjensteman i å år; att hr Kjellen detta oaktadt erhållit rsta förslagsrummet, då deremot hr Frisch icke ansetts värdig något förslagsrum, hvilket förutsatte, att hr Kjellens förtjenster inom kammarrätten vore hr Frischs vida öfvervägande, hvilket flere än hr Frisch dock torde anse icke vara förhållandet. Hr Frischs besvär sluta med åberopande af kammarrättsrådet Kinmanssons yttrande, med hänseende hvartill vi, för såvidt det angår hr Frischs sjuklighet, anmärka, att detsamma synes förl ll betydelse efter rr