Aftonbladet – 21 mars 1872, sida 2

han varit i Bristol. Mr Arde träffade emellertid endast Otto, som satt beqvämt tillbakalutad i ländstolen med fötterna mot spisgallret, och studerade ett torrt, juridiskt verk. Den unge juristen skulle följande qväll fara med postvagnen tillbaka till London, dit han genom ett bref hade blifvit kallad ett par dagar förr än han ämnat. Han lade bort boken, steg upp och tog mr Arde i hand. Det gläder mig af hjertat, att ni har varit der och träffat hbonom, sade Otto allvarligt, då de stodo framför eldstaden och han hade hört squiren berätta om sin resa. Enligt min öfvertygelse har Tom blifvit skamligt behandlad af oss. Sir Dene önskar redan att han vore här tillbaka, det finner jag ganska tydligt, sade squiren. Han har, som ni sjelf säger, blifvit illa behandlad. Föreställ er blott, att han äfven var beskylld för tillgreppet af de der pengarne, fortfor Otto. Hvilka åsnor de varit, allesammans, för att kunna tänka något sådant! Ja, ja. Men hör på — hvem har tagit dem ? Hvem? Randy Black, naturligtvis! Randy Black! upprepade mr Arde öfverraskad. I detsamma erinrade sig Otto, hvad han i ögonblickets ifver alldeles hade förgätit — sin brors begäran att ingen skulle nämna dessa misstankar emot Black. Han sökte derföre att reparera sitt fel så godt han kunde,