Aftonbladet – 20 mars 1872, sida 3

spana hvad Arthur Örton haft för sig, och en order ligger nu i beredskap i London för denne ersons gripande såsom anklagad för mord. Denna order är undertecknad af en magistratserson i Melbourne, men innan den får gällande kraft i London. måste den påskrifvas af en magistratsperson för det landskap, der Arthur Orton vistas. Det ifrågavarande mordet har blifvit begånget i skogen nära Melbourne. Polistjenstemän från Melbourne uppehålla sig i London för att så snart det blifvit bevisadt, att arfsfordraren är en och samma person som Arthur Orton, genast komma fram med sin häktningsorder och på grund af denne arrestera honom och afsända honom till Melbourne för att der dömas som: hästtjuf och mördare. Skulle äfven arfsfordraren erhålla erforderlig borgen för att komma på fri fot, är han icke mycket hulpen dermed, ty han blir, enligt hvad det förmiles, genast ånyo häktad för förfalskning. emedan han undertecknat anvisningar och affidavitsmed namnet Tichborne. Hans medhållare äro emellertid icke overkmma. Det påstås. att de ämna göra det djerfva rsöket att i en inlaga till vicekanslern yrka det medel ur Tichborneska förmögenheten, som är i kanslirättens vård, måste lemnas arfsfordraren att föra sin talan inför brottmålsdomstolen. De grunda detta sitt yrkande derpå, att när arfsmålet först instämdes. hade den då varande vice kanslern förklarat, att här var endast fråga om huruvida arfsfordraren vore sir Roger Tichborne eller icke, och nu har jura icke förklarat, att arfsfordraren icke är sir Roger Tichborne, och 86 vitnen svurit att han är det. — En hökhistoria. En korrespondent från Horn till Östgöta Correspondenten berättar: Vid Brofalls egendom här i socknen slog för några lagar sedan en hök ned på en tupp och dödade honom, men blef bortskrämd från sitt rof. Ett ;ammalt jägarsätt begagnades då, att låta rofvet ligga qvar fastbundet. Ifter beräkning kom röken om en stund tillbaka och fick sig ett skott, men af så fina hagel, att han deraf s tog synrerlig skada, utan ständigt återkom till sitt byte och fick på detta t under dagens lopp fyra skott, så att fjädrarne röko omkring och något od syntes på snön. Detta oaktadt kom han er igen den andra dagen, men nu hade andra gel hunnit ansk ffas, och han blef ändtligen ofer för sin oafvisliga aptit. Fågeln var i hög rad mager och utsvulten. Då en hök ej hunlit äta sig mätt af sitt rof, är det bland de lätte sätt att genom skott, räfsax eller simpelt iä Itiller göra sig af med en af dessa svåra rofåglar.