Aftonbladet – 20 mars 1872, sida 2

remer var ögonvitne till dess ursprung, ls derför att hans vitnesmål måste anses r alldeles opartiskt, enär han icke stod nnerligt långt från kommunens åsigter, 1 till märkandes, då man håller sig till grundsatser, som de nya herrskarne proamerade för att dölja sina nedriga afsigter. Cremer hade redan den 12 Mars kommit 1 Paris för att ordna några familjangelänheter och hade skrifvit till general Vinoy r att ställa sig till hans disposition. Den ) Mars var han nog oförsigtig att begifva g ut i uniform, och han blef nu först cymfad, men sedan, när massan fått veta vem han var, helsad med höga jubelrop. lan släpade honom till Hötel de Ville, der 1 del ville skjata honom, under det andra pade: Lefve Öremer! Det var nu han ck veta, att Chanzy, som var från samma : vakt af Frankrike som han och hör till en unilj, som står i vänskapligt förhållandel 1 hans, befann sig i centralkomitens häner. Han beslöt nu ätt uppbjuda sitt yt srsta för att rädda fången och han undertöddes i sina sträfvanden af öfverste Ahronon. Tyenne gånger lyckades det dematt i ILullier att underskrifva en order att hanzy skulle sättas på fri fot, men begge ängerna söndersleto Raoul Rigault och )uval Lulliers order. Vi satte oss derpå ter i rörelse, Arohnson och jag, heter det Cremers förklaring, och vi understöddes f Babick, som är en fantast, men icke elak. 160 Meillet och en ingeniör vid namn Leon lin voro äfven gynnsamt stämda för 0s8, ren de andra voro mycket svåra att få bugt ied. De voro galna. Man kunde nog tala ill deras förnuft, när man hade dem hvar ör sig, men när de kommo tillsammans, lögo de i håret på hvarandra och nedskällde varandra. Det var en, som vid general shanzys förhör började ingå i försvar ör mordet på generalerna Clement Thomas ch Lecomte. Vi gingo omkring till dem Ua, den ene efter den andre, och lyckades lutligen uppsamla deras underskrifter, i det ri antingen gingo hem till dem eller uppökte dem på kafeerna, och om aftonen samade vi dem alla, för att de skulle fatta ett semensamt beslut. En halftimme efter midlatt gaf man oss en af centralkomiten underskrifven order om att Chanzy skulle försättas i frihet. General Cremer fick vid detta tillfälle se centralkomitn på nära -håll, och den vild han gifver af densamma förtjehar att blifva bekant, i synnerhet derföre att den, som sagdt är, härrör från en röd republikan. Det:var en ryslig syn?! säger Cremer tillikomiten; alla salarne i-Hötel de Ville voro uppfylda af drucknha nätionalgardister.; När man gick uppför den stora trappan, mötte ögat.de vederstyggligaste Da gier, och qvinnorna voro lika risiga som männen. Sedan man passerat ett: partum, i hvilka litet mera lugn rådde, kom man till den hörnsal, der centralkomiten höll sina sammanträden. Vi hade tillbragt hela dagen med att gå omkring på krogarne och uppsöka regeringens medlemmar, och om aftonen måste vi gå omkring på samma ställen för att få dem att återvända till Hötel de Ville och underhandla om Chanzys. frigifvande. Underhandlingarne hade icke fortgått i fem minuter, förr än de gingo löst på hvarandta som ursinniga. Det finnes intet program, som kan gifva en föreställning om huru det gick till vid centralkomitens. sammanträden. De vildaste saker;som man på senaste tiden uttänkt och uppfört på våra småteatrar,; äro ett intet i jemförelse med hvad jag var vitne till. Om det icke varit. så ohyggligt, skulle dessa scener varit ytterst komiska. En dag sade jag til min fader: . Det här kan icke räcka länge och förtjenar väl att betraktas. Han såg det också, och då han gick bort derifrån sade Han? till mig: Jag är en gammal republikan från 1848, men om jag ännu en gång kommer; att. bivista ett sådant sammanträde, blifver jag en -passioherad; reaktionär. Jag hade döck icke trott ätt de skulle gå så långt som de gjorde. Om man icke proklamerat kommunen, skulle ceätralkomiten åldrig kunnat organisera ett sådant försvar, som man nu fick till Stånd. Centralkomitns ledamöter ropade och skreko, men företogo ingenting. Alla ville befalla och ingen lyda. Jag har aldrig i nin tid varit vitne till en sådan oreda. — En medlem af kommissionen frågade, om Cremer någonsin bivistat ett sammanträde af kommunen: Härpå svarade generalen: Nej, jag reste från Paris samma dag som kommunen konstituerat sig. Det var aldrig flere än-sex eller sju samlade på en gång för att diskutera, (Enligt ofvanstående svar måste det här åter vara om cenitralkomiten Cremer talar.) Man kom och gick ständigt. Några voro druckne och desse voro de or dentligaste på sin. post, emedan de icke vor i stånd. att gå bort... Det var en liten, un dersätsig man med gråsprängdt hår och tof vigt skägg, som ständigt infann sig med sit chassepotgevär på venstra axeln. När har talade, fattade han vid hvarje fras sitt ge vär och lade an; och när han slutät sin fras. lade hah det åter på axeln, fon a Ra TA Bevillningsutskottet har, i anledning af en utaf hr EV: Almqvist väckt motion ängående införande af bevillmingstaxering : Norrbottens och Westerbottens läns lapp marker, hemställt, att riksdagen må på det sätt bifalla fö revarande motion, att riksdagen i underd skrifvelse anhåller, det K; M:t täcktes låta vidtaga den utredning och de förberedande åtgärder, som erfordfas för ått bevillnings FÅ SPRRAR RSIRGASEE JIE 20. NE DESS SS PES SPAN NEN S VER SAR ER