Aftonbladet – 20 mars 1872, sida 2

vid förstuguporten och såg på affärden, att de unga damerna. hade en rätt angenämförmiddag för sig. En angenäm förmiddag! På det åkerfält, som. begränsade den nya vägen, — samma fält som en gång hade tillhört enkan Barber, var en af sir Denes arbetare sysselsatt att plöja. Tom Clanwaring, som idetsamma kom ridande, stannade för att säga något åt karlen, men då denne, hvars ansigte var vändt åt vägen höjde hufvudet för Att svara, tycktes orden liksom fästna vid hans tunga och hans ögon uttryckte den största förfäran. Hvad är detta? Hvad vill det säga? Se, se, sir! Tom vände sig just lagom, för att se ponyvagnen med PBlixtens fart ila framåt vägen, — just lagom, för att se huru en person kastade sig ur vagnen. Nästan lika bastigt hade Tom kastat sig af hästen, hoppat öfver häcken och hunnit fram till Margaret, ;y det var hon störtat ur vagnen. . Med dödsblekt ansigte låg hon der i sin vackra drägt. Tom upplyfte heäne i sina armar, men hennes hufvud föll tillbaka, föll sä, som han aldrig förr hade sett ett hufvud falla. Förfärad knäböjde han och lät let stackars, unga hufvudet hvila mot hans axel samt ropade åt arbetaren på åkern, att senast taga hans häst och så fort han kunde rida upp till herrgården, Hästarna hade straxt derpå stannat af sig sjelfva och Charlotte Scrope, som satt qvar i vagnen var hvarken skadad, eller hade, som hon sjelf förklarade, blifvit mycket skrämd; Lika litet hon, som den medföljande betjenten kunde förstå, hvad som hade skrämt hästarna; de hade på en gång lagt öronen tillbaka, strukit med vagnen