— Stockholms arbetareförening har i dag genom sin direktion till K. M:t inlemnat följande petition, jemte de i särskild skrifvelse omnämnda bilagor, Till H. M:t konungen! Riksdagsordningens 14 2 stadgar att valrätt till representant i riksdagens Andra kammare tillkommer endast den, hvilken eger fastighet till taxeringsvärde af minst 1000 rdr, eller arrenderar fastighet till värde af minst 6000 rdr eller ock skattar för minst 800 rdrs årlig inkomst af kapital eller arbete. Dessa bestämmelser synas oss innebära en stor icke blott gbillighet ntan äfven orättvisa mot den allra största delen af landets befolkning, itby att de utan något förnuftigt skäl såsom vanbördig stämpla den samhällsmedlem, hvilken icke iverkligheten eller på papperet kan uppbringa sin årsinkomst till en viss godtycklig. af den ekonomiska statistikens uppgifter alldeles oberoende siffra. Lagstiftaren har af någon oss obegriplig anledning liksom velat konstatera, att den, hvilken, utan att dock falla andra till last, kan. och måste tillfredsställa sina behof med ett mindre kapital, icke är lika god medborgare som. den, hvilken dertill behöfver ett större, Men hvem djerfves in utan sjeliförebrå. påstå, att arbotaren, hvilken odlar i--3 -v5e qenombr. ter bergen, eller Jommetidar åre ; lustr: tor vh lig Och ft ale är mindre förståndig, godsa-.verlandsälskande än embetsmannen, -..saren, fabrikanten eller köpmannen, hvilken oftast har slumpen och lyckan mera än öfverlägsenheten att tacka för de ekonomiska fördelar han eger eller synes ega. ; Och vid frågan om att de större bidragen till statskassan skulle göra den senare mera berättigad att sköta statens ekonomi och stifta dess lagar, så torde det vara nog att endast erinra derom, att det egentligen är genom arbetaren som landets hela kapital frambringas, fastän blott en obetydlig del deraf får af honom användas till eget personligt bruk, samt derom att han af denna mindre del dagligen måste indirekt utbetala en ganska stor procent till bestridande af rikets gemensamma utgifter. Att mäta mannens förstånd eller moral, vare sig såsom menniska eller medborgare, efter penningens måttstock, torde dessutom, obilligheten och orättvisan oberäknade, hafva med sig en icke