Aftonbladet – 16 mars 1872, sida 2

från Irland erhållna instruktioner, i Bristol väntade på några åkerbruksredskap, som han skulle taga med sig. Utan att säga något, utom till sin hustru — och äf ven till henne blott, att affärer tvingade honom att göra en resa för ett par dagar — skickade squire Arde sin betjent till Worcester, för att taga en biljett i postdiligensen till Bristol och for derpå sjelf samma natt. Han träffade Tom. På hans bestämdt uttalade frågor i ämnet, afgaf den unge mannen en berättelse om huru han, synnerligen under den förflutna veckan, blifvit bebandlad vid Beechhurst Dene, och mr Arde kom till den slutsats, att felet hade i vida högre grad legat på andras sida, än på Toms; men då squiren förde samtalet på en begången, allvarsam förbrytelse, den lady Lydia visserligen syftat på, men ej hade velat uttala, förklarade Tom att hon måste misstagit sig, ty någon sådan hade han icke på sitt samvete; och fastän mr Arde, som fann ett dylikt misstag obegripligt, ännu ytterligare uppmanade honom till ett uppriktigt erkännande, höll Tom fast vid hvad han redan hade sagt. Men hvarför skulle jag känna missnöje häröfver? tillade han på sitt lugna, godmodiga vis; jag kan ju inte påstå mig vara felfriare än andra menniskor, sir. — Tom Clanwaring hade aldrig kallat squire Arde morbror. Om dennes första hustru, som var hans rätta moster, hade lefvat, skulle det troligen varit annorlunda. Det sista som mr Arde talade om, var angående de försvunna pengarne. (Forts.)