Aftonbladet – 16 mars 1872, sida 2

Och då Ned Pound kom vandrande ned: för Harrebellvägen med medikamentsflaskar och de utlofvade sex pence, mötte han kap ten Clanwaring som med hastiga steg gick bortåt Den smygande Indianen. SJETTE KAPITLET. Hvem var den skyldige? Efter ett par dagar kommo två bref frår Tom, både väl och vördnadsfullt skrifna Det ena adresseradt till mr Arde, uttryckte hans ledsnad öfver att hafva nödgats resa. utan att säga farväl till mr Arde och den nes fru; men att Tom ej funnit passande att tränga sig in i deras hem, då de had gäster till middagen. Han yttrade derpi något om sin brådstörtade resa, sade sig icke känna anledningen till att han blifvi bortskickad och att han sjelf icke var med veten af att genom eget förvållande ha gif vit skäl dertill, såvida icke hans tvist mec kapten Clanwaring kunde räknas såsom till fyllestgörande orsak; att han vid detta till fälle låtit hänföra sig till ett opassande ut brott af vrede, erkände han öppet. Ickt ett ord af harm öfver liden orättvisa, icke det ringaste klander mot någon menniska framskymtade i detta afskedsbref, i hvilket tvärtom, den mildhet och fördragsamhet son låg i Tom Clanwarings karakter, omedve tet mer än någonsin yppade sig. Squire Arde läste det och läste det om igen. Det andra brefvet var till sir Dene. Tom bad sin farfar på det vördnadsfullaste vara förvissad, att Tom icke, sig sjelf medve tande hade gjort sig skyldig till något fel. steg emot honom, eller till någon brist på tacksamhet. Hans varmaste bön och hopr numera, var att sir Dene en gång skulle härom bli öfvertygad; att han skulle insc