Aftonbladet – 15 mars 1872, sida 2

hotell afvakta ankomsten af vidare instruktioner från Irland. Han upptog sin plånbok ur fickan, lemnade Tom en summa pengar i sedlar för resan samt något der utöfver, räckte honom handen till afsked och gaf honom derefter en vink om att gå, sedan han till slut yttrat en önskan att Tom i sitt nya hem måtte uppföra sig bättre, än hvad som under sista tiden här varit händelsen. Tom hade gerna velat dröja ännu litet; han önskade så af hela sitt hjerta, att få säga ett ord till sitt försvar och detta, ehuru han, som läsaren vet, var alldeles okunnig om att vara anklagad för någon särdeles svår förseelse. Men han önskade fråga hvarföre farfadren tillgrep en så sträng mesyr, som att förskjuta honom ur sin närhet och från sitt hem, Sir Dene hejdade honom likväl vid de första ord han yttrade: han vägrade bestämdt att höra honom och detta blef deras slutliga afsked. Tom återvände upp för att sluta packa och gick derpå ut, för att säga May Arde sitt farväl, enligt hvad vi redan sett. Sir Dene satt åter ensam, som förut. Mellan åtta och nio kom Cole åter, och fick då tala msd baroneten. Hans ärende var att erhålla beskrifning på en ny, högt beprisad medicin för hästar, hvarom sir Dene talat med honom en vecka förut och hvil ken beskrifning han lofvat Cole att få låna. Sir Dene gick genast till pulpeten för att framtaga papperet och tillsade Cole att hålla ljuset. Så fort han öppnade klaffen, fann han att penningpåsen var försvunnen. I sin öfverraskning yttrade han några ord som för Cole förrådde både pengarnas förlast och summans storlek... Medan sir Dene stod vid den öppnade pulpeten, trängde som en blixt den tanken in i hans själ, att omöjligt någon annan än Tom kunde tagit pen