Aftonbladet – 15 mars 1872, sida 2

så förhemligas? återtog squiren, Kan ni ej meddela mig det? Nej, jag får inte säga er det, bäste mr Arde. Ganska troligt är, att ni innan kort får höra saken utom hus, ty den kan knappt annat än bli känd på orten, men vi ha alla blifvit strängeligen förbjudna af sir Dene att yttra ett enda ord derom. Min gode son, Jarvis, har äfven för den unge mannens egen skull bedt mig tiga. Ehuru högst illa Tom Clanwaring har uppfört sig emot honom, behandlas han af Jarvis med det största undseende. Detta var allt hvad squiren fick veta, och ovissare än någonsin angående hvad som hade föranledt Toms förvisning från Beechhurst Dene, återvände han hem, Han måste blifvit en riktig galgfågel, den pojken! tänkte mr Arde. Nå — hvad har du fått veta? Hvad var orsaken till hans hastiga afresa? frågade mrs Arde med mycken ifver sin man, då han kom in. Den goda frun, som alltid var svårt ansatt af nyfikenhet, hade med liflig otålighet afvaktat resultatet af sin mans besök hos sir Dene. May, hvilken stod bredvid modren, vågade knappt andas under det att hon lyssnade efter svaret. Jag kan inte förstå detta, sade mr Arde; hvarken sir Dene eller mylady tyckas vara böjda för att tala rent ut. Det tycks varit en hel följd af begångna förseelser — och dåligt uppförande på köpet. Lady Lydia säger att ingen kan ana hvad de haft att utstå af honom och huru fördlragsamma de ha varit. Men — här sjönk squirens röst ned till en hviskning — hvilka små förseelser han också gjort sig skyldig till, så behöfde han väl ändå inte kröna verket genom ett brott.