Aftonbladet – 15 mars 1872, sida 2

jag, ty då skulle jag ovilkorligt ha sett ho nom. Mr Tom har alltid helst gått ut ge nom glasdörrarne härifrån, när han ämna sig ut ur huset. Sir Dene förblef en stund tyst. Hvilker mera kom in sedan jag lemnat rummet ? Inte en enda menniska, svarade Gander Denna uppgift öfverensstämde alldeles met sir Denes egen öfvertygelse. Emedan har ej hade tillslutit dörren till salen, ansåg han sig derifrån böra ha sett om någor kom. Men han önskade så innerligt att de varit annorlunda, och yttrade sig iöfverens stämmelse dermed i ett slags förtviflan: Jag vet att någon gjorde det. Nej, sir Dene, någon har inte gjort det svarade Gander med en gammal tjenare: säkra ton. Det kunde inte ske. Jag hal ingen stund varit längre bort än att jag set dörren. Så var det. Ganders handkammare oci sir Denes arbetsrum lågo snedt emot hvar andra på hvar sin sida af korridoren. De var helt omöjligt att någon obemärkt kun nat komma in i baronetens rum. Såg du mr Tom, då han kom in? frå gade sir Dene, liksom hågad för att pröfvs styrkan af Ganders synförmåga till det yt tersta. Ja, sir, han kom straxt efter sedan ar rendatorn Parker hade gått. Då mr Ton kom här igenom korridoren, frågade har om sir Dene var inne; jag svarade ja, och han gick in. Jag hörde sedan er och ho nom samtala, sir — det kunde väl vara er half minut eller så, och derpå kom ni ha stigt ut ur rummet. Mr Tom han kom deremot alls inte ut och derför måste han gått genom glasdörren, Och hvad kunde sir Dene Clanwaring tro efter detta solklara bevis, annat än att Tom