Aftonbladet – 14 mars 1872, sida 3

— Stora teatern. Verdis Ernani, som under en längre tid ej härstädes varit uppförd, återkom i går på repertoiren och gjorde stor lycka. Åtskilliga detaljer af denna opera hafva visserligen blifvit vårdslösade af den under sin första period allt för snabbt arbetande maestron, men totalbilden intresserar icke dess mindre genom det gravitetiska spanska allvar och den sträfvan efter något storartadt och stolt, hvilka såsom grunddrag utpregla musiken. Elviras parti, en bland Verdis mera helgjutna och klart tänkta karaktersteckningar, gaf nu som förr en riklig skörd af bifall åt fru Michaeli, liksom Ernanis åt hr Arnoldson, som utmärkte sig för samma förträffliga disposition, hvarmed hvarje hans uppträdande under denna säsong varit gynnadt. Silvas roll kunde naturligtvis icke annat än väsentligen vinna på att anförtros åt en så rutinerad artist som hr Willman, hvars framställning och föredrag alltigenom och särdeles i slutscenen, trion, voro af stark dramatisk effekt. Samtlige desse artister hyllades lifligt af publiken, som äfven, efter tredje aktens final, inropade hr Sandström (don Carlos). I dennes parti förekommer en orimlighet, som borde försvinna. Vid Silvas första entr bör antingen scenen vara mörk eller ock konungen maskera sig; det blifver i annat fall onaturligt och löjligt att don Carlos ej igenkännes af sin gamle rådgifvare.