för Ifrågasatta höstmanövrer. Regeringen hade, I då hon begärt detta anslag, på samma gång framlagt ett så detaljeradt förslag som möjligs. på det representationen skulle blifva satt i tillfälte att tydligt kunna se, hvartill anslaget skall användas. Att dessa fälttjenstöfningar äro af största vigt hade icke af någon kunnat bestridas, men mån hade framkastat den tanken att till dem kunde anslås någon del af den tid, som nu är bestämd för regementsmöten. Detta föreföll hr statsrådet, som aft vilja knappa in på undervisningen i stafning, för att kunna egnaså mycket mera omsorg på innanläsningen. Det vore nemligen på mötesplatsen, som de första grunderna af krigsbildningen skola inläras, förutan hvilka det blir en betälhafvare omöjligt att reda sig, då trupper af flera slag skola, 1 trämmande mark och på vidt skilda afstånd operera emensamt. Dertill komme, att dessa större ältmanövrer äro åg enda tillfällen, då trupperna kunna göra bekantskap med de olika vapnens egenskaper, och dermed torde deras behöflighet vara ådagalagd. Det vore visserligen önskvärdt, att äfven beväringen finge deltaga i fälttjenstöfningarne, men ett långt större anslag hade då måst begäras, och det tycktes nu, som om kammaren icke ens ville gå in på den del deraf, som af utskottet blifvit tillstyrkt. Grefve Sparre ville icke motsätta sig det tillstyrkta anslaget, emedan han vore öfvertygad om fälttjenstöfningarnes stora betydelse, men ansåg att tiden, då de hållas, borde något framskjutas. . r Sv. Nilsson i Efveröd. Man hade sagt, att derför att Andra kammaren vunnit en seger i frågan om armens omorganisation, den nu borde på allt sätt visa den nya krigsministern tillmötesgående. Tal. fann detta sätt att resonera ganska märkvärdigt, ty huru skulle han, ifall kammaren med stillatigande beviljar hvarje anslag, han begär, någonsin lära känna kammarens tankar i armefrågor? Hvad nu särskildt beträffade de ifrågasatta fälttjenstöfningarne, så hade de enligt tal:s förmenande endast olägenheter med sig. Soldaten skall då icke längre nöja sig med den lön, han nu åtnjuter, åtminstone hade tal:s soldater efter den sista fältmanövern förklarat, att de icke längre vilja vara med om någonting sådant, med mindre de erhålla 50 rdrs löneförhöjning. Hvartill skulle det för resten tjena, att med stor kostnad öfva dessa soldater, som visat sig så litet uthålliga, att efter den sista fältmanöverns slut tjogtals af dem måste hemforslas på åkdon? Tal. yrkade på afslag. Hr Key förklarade, att motståndet mot anslagets beviljande icke härrörde hvarken af njugghet i anslagsväg eller af ovilja mot den nye krigsministern, hvars fordringar hittills hållit sig inom måttlighetens gränser och hvars yttrande i bilagan till den kongl. propositionen gåfve vid hanen, att han icke kommer att strängt hålla fast vid det gamla. Sviker han i detta hänseende kammarens förhoppningar, skall den veta afslå hvarje begäran om nya anslag, såsom den ock obetingadt skulle gjort med det nu ifrågasatta, så framt den gamle krigsministern ännu suttit qvar. Vore det regeringens atsigt att för den gamla organisationens fortsättande söka genom gemensamma voteringar förvärfva anslag efter anslag,: skulle sådana försök nog stranda mot Andra kammarens majoritets fasta beslut att genomdrifva en förändrad organisation. Emellertid ville tal. nu icke motsätta sig det af utskottet tillstyrkta anslaget, öfvertygad. som han vore, att ju mera armåns vapenöfningar utsträckas, desto mera påskyndas den förändring i dess organisation, som är af behofvet så högt påkallad. Hr 0. B. Olsson motsatte sig anslagets beviljande, icke derför att 200,000 rdr just vore någonting att tala om, men emedan utsträckta vapenöfningar skulle på mångahanda sätt tillskynda rustoch rotehållarne förluster och olägenheter af alla slag. Hr Jöns Pehrsson, som varit i tillfälle att på närmare håll betrakta den senaste fältmanövern, hade deraf fått det intryck, att åtminstone de, som höra till befälet, äro rätt belåtna med att få komma ut på dylika lustturer. De icke allenast åtnjöto sin goda dagspenning, utan visste äfven begagna sig af den svenska gästfriheten. Skulle öfningarne nödvändigt hållas, borde åtminstone derifrån befrias de soldater, som tjenat i 15 år eller derutöfver. Slutligen utlofvade talaren, att den krigsminister, som framkommer med ett sådant organisationsförslag, att alla deraf tryckas lika, skall af tal. och med honom liktänkande erhålla ett så mäktigt understöd, att det skall besegra hvarje motstånd. Såsom förhållandena nu gestalta sig kunde han emellertid ej biträda utskottets hemställan. Hr Almqvist. Hr krigsministern hade så tydligt ådagalagt såväl behofvet af fältmanövrer, som olämpligheten af att låta dem tränga in på regementsmötena, att ingenting vore att dervid tillägga. I afseende på den lämpligaste årstiden ville tal. deremot erinra, att det vore nödvändigt att välja den, då man, utan att åstadkomma alltför stor skada, kan röra sig öfver all nark. Yrkade bifall till utskottets förslag. Hr Törnfelt deremot yrkade afslag. Genom votering beslöts med 101 röster mot 3 anslagets bibehållande vid dess nuvarande velopp.