MUSIK. Hr Adolf Sjödens konsert i Stora börssalen motsvarade eller öfverträffade de betydande förväntningar, hvilka å publikens sida tillkännagåfvos af den ända till trängsel fyllda salongen samt det varma, lifliga, välkommande, som redan vid hans första entr egnades den utmärkte artisten. Det rikhaltiga och mångskiftande programmet, omfattande kompositioner i klassisk stil, ensemblenummer af gedigen halt, eleganta salongsstycken, mirakler och slutligen frisk, till hjertat trängande folkmusik; var med rätta särskildt egnadt att låta konsertgifvarens sköna instrument visa hvad det förmår och häfda sin rätt att, vare sig sjelfständigt eller i täflande samverkan med andra, fitigare upparbetade och med en rikare litteratur hyllade tonverktyg, tolka musikaliska ider och skänka musikaliska njutningar med större eller ringare anspråk och värde. Och att harpan, så mästerligt behandlad som nu var förhållandet, är ett ädelt, uttrycksrikt instrument, mäktigt af de finaste nyanser, de starkaste färgskiftningar samt ett vältaligt språk till känslan och inbillningskraften, ännu mer verksamt genom det luftiga och skära, som karakteriserar dess väsen och skaplynne, framgick tydligt och segerrikt ur hvarje slags uppgift, som under aftonen löstes. Den melodisköna och kantabla koncertinon af Oberthir, Parish-Alvars serenad, Sebastian Bachs från violinlitteraturen omplanterade, storartade bourrå, Prattes qvartett, men framför allt de tre folkmusiknumren vitnade lika fördelaktigt om instrumentets resurser, som om virtuosens ovanliga förmåga. En märkvärdig kraft att dramatiskt måla en situation framstod särskildt i den originela och synnerligen fängslande marschen från Wales, hvars dristiga och populära motiv, genomgående alla nyanser af forte och piano, omsider bortdör i ett pianissimo af underbar effekt. Det lifliga bifallet, som efter hvarje nummer hyllade konsertgifvaren med inropning, blef efter denna marsch så entusiastiskt, att hr Sjödn med ett extra nummer återgäldade auditoriets erkänsla, Bland de prestationer, som interfolierade soirens hufvudsakliga innehåll, utmärkte sig fröken Basiliers föredrag af en aria ur Sömngångerskan, en med harpackompanjemang försedd romans, Vid Saimen, af I. Dannström, samt en polska af W., som måste gifvas da capo. Den omtyckta sängerskans spirituela uppfattning af ämnet och briljanta koloratur gjorde sig här förträffligt gällande och vunno med rätta enhällig hyllning. För öfrigt upptog programmet första allegrot ur en qvintett af Spohr; en originalkomposition af C., kallad Hjertetjufven, samt några väl sjungna mansqvartetter. i