för dess bibehållande icke glömma denna högst märkliga omständighet. I våra dagar, då det lyckligtvis så sällan tillämpas, ske ingalunda flera brott än på den tid då det hörde till ganska vanliga tilldragelser. Men vårt hofvudsyfte i frågan må vara att straffet belt och hållet bottages ur svenska la gel. be Erik Andersson i Grindby. En politisk tidsbild af M. IL. (Forts. fr. torsdagsbl.) Sedan K. M:t afslagit Erik Anderssons nådeansökan undergick han det honom ådömda vattenoch brödstraffet. ) sas Men denna bestraffning minskau? Ingar luiäda håna aänseende inom Färentuna härad, till hvars ombud vid urtimö riksdars 1812 han blef vald, och inställde sig följaktligen i Örebro. Sedan bondeståndet den 17 April erhållit talman ochi Häl Nclsat ståndet, upplästes det protokoll som dagen förut hållits inför Justitiestatsministern vid granskningen af riksdagsmälltans fullmakter. Deraf inhemtades att i afseönde på Järik Anderssons behörighet au vära riksdagsman haåde bön Gestandets föllmakiisd i hånkör och riksgäldskontoret anmält att han dels vid dö tvenne sistförflutna riksdagarne vägrat underskrifva riksdagsbesluten och den akt, hvarigenom rikets tronföljd vid näst föregående riksdag bestämdes, och dels blitvit dömd till 12 dagars fängelse vid vatten och bröd, hvilket straff han äfven undergått, med anledning hvaraf nämnde fullmäktige, ömtåligå om Bitt stånds heder, icke kunde med bibehållande deraf finna förenligt, ätt någon för sådana brott och tänkesätt utmärkt med kroppastraff belagd person skall antagas och bibehållas bland ståndets ledamöter, anhål lit att Brik Andersson (enligt 18 å R. 0.) icke måtte såsom riksdagsitah godkännas Justitiestatsministern hade deremot meddelat ätt -Erik Anderssons behörighet i det anförda hänseendöt tillhörde; enligt 212 R.O., icke justitiestatsministerns utan ståndets egen pröfning, emellertid ansåg h. exc. ej mot stadgandet i nyssnämnda honom tillkomma att betaga en vald riksdagsman sin riksdagsmannarätt, hvadan Erik Andersson erhållit behörig inträdespollet. Då detta ärende der: sfter genäst föredrogs i ståndet, begärde Erik Andersson anstånd till dagen derpå för att afgifva sitt yttrande; men banköfullmäktigen Erik Eriksson från Örebro län påstod högeligen att denna fråga, såsom ståndets ensak nu genast både borde och kunde afgöras) ståndet vore icke rätteligen konstitueradt förr än behörigheten al döss ledamöter blifvit urskild, och ståndets anseende bland dess medständer fordrade oundvikligen, att vara både grannlaga och verksamt,. Endast en ledamot tyckte att Erik Åndersson kunde erbålla det begärda anståndet; men ståndets alla öfriga medlemmar instämde med utmärkt ifver i den mot honom gjorda anmärkningen, hvarföre han på talmannens föreställning afgaf sin förklaring, hvilken innehöll: att riksdagsordningen icke anser alla brott eller fel medföra förlust af rättigheten att vara riksdagsman, utan endast de brott som äro af neslig beskaffenhet, men att sådant icke skulle inträffa med den förseelse deröfver han blifvit dömd, och den skulle egentligen endast bestått deri, att han ej velat åtaga sig blifva Adelsö sockens ombud, samt deri att vid uppkomne oroligheter hos ungdomen (uti Adelsö socken) han dels af ett samtal med sin broder, dels ock af aktning för mera ansedda ledamöter, afhållit sig ifrån dess afstyrande; riksdagsordningens 18 2 vore sår ledes ieke på honom tillämplig, hvaröfver han begärde att en med 78 enlig votering måtte anställas. Då Erik Andersson, derom af talmannen tillspord, erkände att han varit häktad och! undergått den ofvan uppgifna bestraffningen, så tillsades han att, enligt 41 3 riksdags-l. ordningen, aflägsna sig medan ståndet fat-j: tade beslut i frågan. Derefter fick Anders Danielsson från Elfsborgs län ordet och erinrade, att då i urbotamål på domaren ankommer att ålägga den skyldige kroppsstraff antingen medelst fängelse vid vatten och bröd eller spöslit-. ning, hvilket senare Erik Andersson äfventyrat, fastän han med det förra blifvit belagd, och således det nesliga i förbrytelsen icke af bestraffningens lindrighet kan minskas, eller sådana tänkesätt som utmärkt honom stå attförena med egenskapen af en enskild hederlig man eller rättskaffens medborgare, samt ridderskapet och adeln i 82 af riddarhusordningen har stadgat, att den som allenast är tilltalad för brott af sådan beskaffenhet, att det efter lag icke med penningböter kan försonas, hvarken får för sin person inträde å riddarhuset eller fullmakt utgifva, så vore tal. öfvertygad, att hans medbröder i ståndet med ridderskapet och adeln delade en lika sorgfällighet om riksdagsmannavärdigheten, och derföre pröfvade Erik Andersson böra från ståndet uteslutas. Vidare yttrade sig två ledamöter, som äfven åtnjöto stort anseende i ståndet, nemligen Håkan Pehrsson från Jönköpings län och Anders Nilsson från Jemtland — denl: förre förmodade ståndets hederskänsla icke : tillät att bland sig intaga en medlem, som sutit i kronans häkte både såsom anklagad :. och brottslig befunnen. Påföljden skulle annars blifva den, att den välsinnade och fredlige riksdagsmannen skulle ofta se sig! omgifven af den fräcke orolighetsstiftaren,. len bittre motståndaren till alla goda och nyttiga ändamål,; hvarefter Anders Nilsson ) Äfven på andra trakter nuppkommo oroligheter : i anledning af förstärkni pets utskrifning. Riksdag: : Nilsson i Grofsta och Erik Persson i Söderby. båda från Stockholms län, hade undandragit sig att underteckna 1810 års riksdagsbeslut och bibringat allmogen den fö illning, att detta icke var för deras kommitentskap gällande. De uppträdde i sina hemorter mot utskrifningen; anklagades för uppvigling och uppmaning till gensträfvighet och dömdes de af 5 hofrätt