Aftonbladet – 11 mars 1872, sida 2

AE TN er nee e es er ser ra nn att måla af, der han stod och betraktade förstörelsen. Vi ha ingen lycka med grisarna i år, klagade hon. Jag sa detsamma åt arren: datorn häromdagen. Så var det ju med sån för skulorna som en af karlarna i sin dumhet gick och strök med oljefärg,-.så att nära på alla grisarna kunde satt lifvet till. Ja, nära på, — men det hände ju än: dock ej? menade Tom, hvilken alltid såg en sak från dess gynnsammaste sida. Nånå; må så vara. Men hör nu på, mr Tom, hvad var orsaken till den förargelse som inträffade i dag? Det sade jag er ju, Mary. Hjulet lossnade. Inte var det orsaken, sir. Hvad menar ni nu, Mary? Jag såg det sjelf, sade Tom och såg på henne. Det var inte så, upprepade hon med Ägg bestämdhet, Skuggan var orsa.en, Dårskaper ! Toms vanvördiga utrop sårade Mary Barber. Högtidligt och allvarligt yttrade hon att skuggan var och alltid skulle förblifva derstädes. Hon bad Tom bara helt enkelt säga huruvida hästar plägade bli skygga vid denna punkt af vägen, eller om de icke blefvo det. Tom erkände halft skrattande att det var en kinkig punkt oeh yttrade ej något vidare om hjulet, i hopp att ämnet skulle falla. Detta var likväl icke Mary Barbers mening. Hon lade halsduk och glasögon på bordet, böjde sig litet framåt och sade: Hvad är det väl som skrämmer kreaturen? Var god och säg mig detta, om ni kan, mr Tom, (Forts.)