St. Ive ROTE — Fröken Amalia Riego befinner sig på en konsertresa i södra Sverige, biträdd af en ung tenorsångare vid namn Kull. Sydsvenska Dagbladet skrifver följande om de unga konstnärerna: Under de dagar, fröken RB. tillbragt i Malmö, hafva redan icke få af stadens invånare haft tillfälle göra den unga konstnärinnans bekantskap och beundra det märkvärdiga välde öfver sin stämma, den säkerhet och renhet i intonationen, som fröken R. besitter och som utgör den italienska skolans bästa företräden. Hr Kull, som åtföljer henne, eger, om också ej fullt samma makt öfver rösten, en stämma, som snart börjar höra till sällsyntheterna inom den musikaliska verlden: en äkta brösttenor af ovanlig styrka och metallklang. Öfver båda de unga artisternas föredrag hvilar en ungdomlig friskhet, ett käckt jublande lif, som gör godt att höra och bildar en uppfriskande motsats mot den släpande sentimentalitet, så ofta karakteriserar den nordiska sången. Den konsert, fröken R. i torsdags afton gaf i Lund, var besökt af 4—500 personer, hvilka med lifliga applåder, inropningar och buketter tillkännagåfvo sitt bifall och erkännande,