Aftonbladet – 11 mars 1872, sida 2

RE åkte alltid den nya vägen, som var så bred och jemn och skön. ; Detta förklarar den våldsamma hast, hvarmed de kommo åkande, tänkte Tom, sedan han hade hört tilldragelsen. Han öfverlemnade ansvaret för kärra och spannmål at folket, fortsatte sin vandring och gick in vid Harrebell Farm, ej egentligen för att underrätta om missödet, men emedan han hade något att tala med Tillett om. Arrendatorn var likväl icke hemma och Tom dröjde qvar några minuter för att säga ett par vänliga ord åt Mary Barber. Ty den redbara och allvarliga qvinnan, — om också måhända sträf och vidskeplig, — hade aldrig åter lemnat Harrebell Farm. William Owen, som var förlofvad och snart efter sin flyttning gifte sig, behöfde henne ej till hushållerska och så hade Mary kommit att stanna hos mr Tillett och dennes moderlösa, unga dotter. Hon kallades väl ifven nu hushållerska, men var betraktad och aktad som en medlem af familjen och hade blott öfverinseende öfver sysslorna, som utfördes af husets lägre tjenare. Då Tom kom satt Måry Barber i förmaket och fållade en hvit halsduk åt mr Tillett. Gud tröste oss!. utbrast hon, då Tom hade omtalat händelsen, och tittade på honom öfver sina glasögon med sköldpaddsbågar. Så att hjulet rullade af, och all srismaten liggger i smutsen. Ja, hvart enda korn, sade Tom. OColes medhjelpare tog genast hjulet om hand och reparerar snart skadan. Stor sak i hjulet; — spanmålen var det värst med. Och det kan ni skratta åt, mr Pom! Åh, de taga nog reda på säden. Niskulle sjelf ej kunnat afhålla er från att skratta, Mary, om ni hade gett det, Hodge var värd