Aftonbladet – 9 mars 1872, sida 3

? I förslaget innehåller at ankens sedlar ej tI längre skola såsom lagligt betalningsmedel anIses då de ej mera till sitt fulla belopp inlöses, och följaktligen ha de ej någon tvångskurs, ty en sådan eger ej någon betydelse annat än då sedlarne ej till fulla beloppet inlösas. Tal. hope pades, att konstitutionsutskottet skulle föreslå , att förslaget blir hvilande, men att man måtte I bestämma huru det ögonblick skall bestämmas, I då lagen icke är lagligt betalningsmedel. .) Hr Wallenberg ansåg det vara oriktigt att rde enskilda bankerna ej hade sig ålagdt att in.. llösa sina sedlar med klingande mynt, något som de fleste nog skulle anse för sin pligt att göra. Vi få aldrig någon spridning af mynt i landet utan att detta sker. Att konstatera det ögonblick då riksbanken icke längre inlöser sina sedn I lar efter lydelsen är omöjligt. Detta borde kunna I göras ögonblickligt, men riksbankens ställning kan man ej så i en hast få reda på. Månads? I rapporter utgifvas dock och det är omöjligt att t förhemliga det bankens ställning försämras. De s q stora bankbolagen och penningmännen veta nog fullkomligt hurudan ställningen verkligen är, men bland den stora allmänheten uppstår oro, och det blir omöjligt att upprätthålla banksedeln t såsom lagligt betalningsmedel. Kassornaoch de milda stiftelserna få betaldt i dåligt cirkula-tionsmedel. Äfven den stora allmänheten blir a I lidande, ty det är ingenting som hindrar mig att, då värdet på banksedeln faller, taga 50 rdr för en tunna råg i stället för 20 som skulle varit dess verkliga värde, och ingen undrar derpå om man vet att sedeln kanske icke i morgon invexlas. Och när skola bankofullmäktige sluta invexlingen? Månne ej förrän de utvexlat sista specien eller sista karolinen? Om invexlingen slutade när kassan sjunkit till 20 eller till och med 10 procent af det normala ginge det ändå an, men nu kan man inbilla sig att allt går bra tills allt går på tok. Ärendet remitterades till konstitutionsutskottet. Till behandling företogs derefter statsutskottets utlåtande rörande femte hufvudtiteln. I första punkten hade utskotiet SEEN ett af t)K. M:t äskadt anslag af 6400 rår till underingeniörer vid marinstaten. Anslaget bifölls dock sedan frih. Skogman påpekat, att nästan alla ingeniörofficerare vid marinstaten äro i den ålder KP Sh nas, och att man derföre måste vara betänkt på tenta att sköta dessa platser, för hvilka erfordras icke blott yrkesskicklighet utan äfven administrativ vana. ? 3 I Iningen af 9200 rdr i anslaget till aflöningssta-I terna vid sjöförsvarets stationer gjorde grefve C. G. Mörner den anmärkningen, att anslaget, ehuru personelt, dock torde komma att försvinna i en större utgiftsgrupp och således bli en staI digvarande utgift. De upplysningar, som statsIrådet frih. Leijonhufynd och frih. Skogman I meddelade, häfde dock denna farhåga och anslaget bifölls. Punkterna 3—6 biföllos. Likaledes momenten a, b och c af punkten 7. I mom. d hade utskottet afstyrkt ett äskadt extra anslag af30,000 rår till aflöningar åt extra maskinister och extra handtverkare äfvensom till förbättring i aflöningen för underbefälet vid timmermansoch handtverksstaten. — På framställning af frih. Skogman, som erinrade dels om att verkmästarne vid den sista löneförbättringen fingo ganska illa stäldt för sig, dels derom att det är svårt att erhålla extra arbetare och extra maskinister, enär lönerna för dylika stiga i enskilda verkstäders och bolags tjenst, blef K. M:ts förslag godkändt. . Mom. e af punkten 7 bifölls och likaledes punkten 8. I punkten 9 hade K. M:ts förslag om beviljande af ett extra anslag af 100,000 rdr til påbörjande af arbetet å ett nytt verkstadshus å Stockholms station blifvit afstyrkt. Häremot uppträdde Statsrådet frih. Leijonhufvud, som upplyste om att regeringen blott vore för att inreda några af de tomma galerskjulen å skeppsholmen till förekommande arbeten bättre skulle kunna verkställas och tillsyn åt desamma egnas. De gamla kronoverkstäderna i Stockholm äro i dåligt skick. Hr Wallenberg önskade att detta etablissement icke måtte anläggas inom staden, emedan ett dylikt inom en obefästad stad ensamt berättigar en fiende till att låta staden undergå farorna af ett bombardement. Yrkade bifall till utskottets förslag. Grefve af Ugglas anmärkte, att orsaken hvarför utskottet tillstyrkt afslag hade varit den, att fullständig plan och kostnadsberäkning ej blifvit uppgjord och af K. M:t pröfvad. Sedan frih. Leijonhufvnd upplyst om att detta nu skett blef punkten på yrkande af flera talare återremitterad. : K. M:t hade till sjukhusbyggnad i Carlskrona äskat ett extra anslag af 75.000 rdr, hvilket utskottet afstyrkt, då det ansett att den redan färdiga flygeln af denna byggnad vore fullt tillräcklig för ändamålet, dervid dömande efter medeltalet af sjuke under de sista åren. Häremot uppträdde statsrådet frih. Leijonhufvud, som upplyste om att detta sjukhus vore afsedt äfven för krigsbruk och att i fall krig utbröte det skulle vara för sent att afhjelpa behofvet. Hvad beträffade utvägen att anlägga VÄSK sjukhus hade senare tiders erfarenhet visat att dessa vore olämpliga. Grefve 0. Mörner framhöll det oriktiga i att ej ha sörjdt för vård af folk som man, såsom fallet är med båtsmän, tvingas till ett ställe. Högsta sjuknummern, 137 personer, under år 11867 visade tillräckligt att utrymmet på det nuvarande sjukhuset ej är på långt när tillräckligt. Framhöll i varma ordalag pligten att i detta afseende vidtaga Fämpliga, och tillräckliga anordningar. Yrkade bifall till K. M:ts förslag. Grefve C. G. Mörner ansåg att u met vore fullt tillräckligt, i fall man fråntoge öfverläkarne deras boställsvåningar, och ansåg att de som mest borde ömma för de sjuka vore hrr läkare sjelfva. Yrkade bifall till utskottets utlåtande. Frib. Skogman erinrade om att marinregementet kommer att upplösas, hvadan så stort utrymme ej torde behöfvas på sjukhuset. Ansåg äfven att boställsvåningar för läkare ej behöfdes. Om krig utbryter har erfarenheten visat att man så litet som möjligt bör vårda de sårade å sjukhus. Yrkade afslag å K. M:ts framställning. Hr Wallenberg var af grefve J. O. Mörners åsigt. Fästningsbyggnaden i Carlskrona kommer dessutom att draga dit folk. Hr Dickson ansåg att ett sjukhas vore tillräckligt stort då, såsom här, blott 50 procent af det antal som kan rymmas i medeltali detsamma vårdas. Ansåg boställsvåningar för en otillbörlig lyx. Grefve J. 0. Mörner yttrade, att en lasarettsläkares aflöningar äro så ringa. att en boställsvåning är för honom en välbehöflig lönetillökning å han af kärlek till sin vetenskap söker en dylik plats. Helt annat vore detför dem som äro 1 den lyckliga ställning att praktiken är en bisak eller möjligen idkas för att gagna menskligheten. Dessutom vårdas på detta sjukhus I vanligtvis ej febrar och dylika sjukdomar utan ttre åkommor såsom benbrott och dylikt, så att äkare behöfva vara närvarande beständigt. Yrkade bifall till K. M:ts förslag. js Hr Hallin ansåg det vara af största vigt för sjelfva sjukvården, att läkarne bodde på sjukhuIsen. I synnerhet vore detta fallet i Carlskrona T der olyckshändelser och deraf följande operationer ofta förekomma... Någon särskild afdelning för smittosamma sjukdomar finnes ej och äfven deraf bevisas beholvet af en flygelbyggnad. Yrkade bifall till K. M:ts proposition. Grefve Beck-Friis trodde att öfverläkaren unatt deras biträde icke mycket längre kan påräkatt ha personer till hands, hvilka äro kompeMot den i andra punkten föreslagna förhöj-: reparationsverkstäder, der samtliga vid stationen 1 (3 mega 2 be LE de a fO en be der ett krig skulle kunna flytta till någon dispouihal humenad I otadan hvarinranam nlata heroed