Aftonbladet – 9 mars 1872, sida 3

Bokhandelsnyheter. Ett för den ungdom, som med förkärlek egnar sig åt naturalhistoriska studier välkommet arbete är Bålsporväxterna; en morfologisk och systematisk öfversigt af denna växtgrupp af A. S. Örsted. Vi helsa denna försvenskning med nöje, derföre att öfversättningen är gjord af i ämnet kunnig person, J. Hulting, samt med författarens tillåtelse, såsom på titelbladet uttryckligen finnes angifvet. Författaren, som icke får förblandas med sin berömde farbroder H. C. Örsted, är sedan tio år professor i botanik vid Kjöbenhavns universitet och har i senare tider egnat ett specielt studium åt bålsporväxterna (lafvar, svampar och alger) och särskildt åt de snyltväxter, som äro så menliga för jordbrukets alster. I afseende på den yttre utstyrseln kan nämnas, att boken utgått från I. Heggströms officin. Priset, 2 rår 50 öre, för 191 sidor, kan synas något drygt efter vanliga svenska förhållanden, men är i sjelfva verket billigt, då arbetet företer 101 figurer i träsnitt. Originalet är sannolikt 50— 75 procent dyrare. — Naturhistoriska betraktelser och iakttagelser, innefattande hänvisningar till lämpliga sätt att forska, för att kunna tillförlitligt ut reda sillfiskarnes tillhåll och vandringar, samt en derpå grundad framställning om hvad som kan göras till sillfiskeriernas förbättring, af G. C. Cederström. Sådan är den vidlyftiga titeln på en liten skrift om 46 sidor, som utkommit på Ad. Bonniers förlag. Den är framkallad af ett uppdrag, som författaren erhållit att anställa forskningar i norra delen af Stockholms skärgård omkring Gräsön för att besvara följande trenne frågor: 1) hvarest strömmingen uppehåller sig, då den icke synes till i skärgården och icke fås af de fiskande; 2) från hvilka håll och under hvilka förhållanden strömmingen går från hafvet in i skärgården och 3) hvad som på grund af hvad dervid kan förekomma må kunna göras till strömmin gsfiskeriernas förbättring. Författaren har sedermera äfven gjort iakttagelser rörande dessa ämnen i andra delar af skärgården och har ansett lämpligt att redigera dessa iakttagelser och deraf föranledda betraktelser, så att de blefve tillämpade på det inhemska östersjösillfiskeriet i allmänhet. — Dr J. M. Larson har i den af honom började samlingen till en geografisk statistisk atlas öfver Sverige utgifvit kartbladet nir 2: Upland; Upsala och Stockholms län. Denna karta är rätt vacker och utförlig, men de på ett litet utrymme hopade mänga namnen ge densamma der och hvar ett utseende: af tröttande oredighet. En anmärkning, som gäller denna så väl som åtskilliga andra privata länskartor, som på senare ti den utkommit, är den, att vägarne äre för mycket försummade, ehuru de utan tvifvel höra till det intressantaste och allra vigtigaste på en specialkarta. Dels äro de större vägar, som äro införda, stundom något matt