Aftonbladet – 8 mars 1872, sida 3

aloch CO. Molbech i Maanedskrift for Litte li jratar,, Mot J. L. Heibergs kritiska verk 0 lsamhet skref han satiren Den babyloniskt Taarnbygning i Miniature, et Forsög i dei Aristophaniske Comedie (1830), och hal var nu föremål för skoningslösa anfall -IKjöbenhavns flyvende Post och Gjengan .Iger Breve af H. Hertz. Oehlenschlägei a lförsvarade väl sin trofaste vän, men all Imänheten lät det oaktadt af brister i for men förleda sig att förbise de djupare lig gande företrädena hos den allvarlige skal Iden. Skördade Hanch inga synnerliga lagrar i Idenna fejd, så vann han deremot en ovissne .Jlig krans genom den följd af värdefulla ro , marer, khan kort derefter började utgifva. Han debuterade år 1834 med en skildring d L dd ur den danska historien, Vilhelm Zabern, hvilken han af brist på tillförsigt till sitt Mitterära anseende utgaf anonymt. Då den fmed rätta gjorde lycka, skref han 1836 1 Galdmageren, 1839 En polsk Familie, 1845 Slottet ved Rhinen, 1855 Robert Fulton och 1859 Charles dela Bussiere. IPå samma tid som Hauch riktade den epiIska litteraturen med dessa ypperliga verk, skref han för scenen några skådespel, af Thvilka vi här nämna Svend Grathe, som blef särdeles smickrande bedömd af hans fordne motståndare Heiberg, utan attlikväl göra en motsvarande lycka hos publiken, hvaremot det herrliga dramat Söstrene paa Kinnekullen och skådespelen Tycho Brahes ungdom och ren tabt og vunden, det sistnämnda behandlande en episod ur Gustaf Adolfs historia, ha haft att fägna sig åt en stor och varaktig gunst. Ett band Lyriske Digte, som han utgaf 1842, är en af de bästa diktsamlingar i den danska lit teraturen, Hauch var en kort tid professor i nordiska språket och litteraturen i Kiel, men; lemnade staden vid upprorets utbrott. I Kjöbenhavn höll han föreläsningar öfver den isländska fornlitteraturen och utgaf 1849 Saga om Thorvald Vidförle. Två år derefter blef han Oehlenschlägers efterträdare såsom professor i estetik, hvilken plats han beklädde till sin död; i två band estetiska afhandlingar bar han nedlagt en del af sina konstbetraktelser. Han var vidare censor vid den kongl. teatern och ett år dess direktör. Ännu i sin höga ålderdom bibehöll han sin produktionsförmåga, — ja, han tycktes till och med med åren ha vunnit både i talang att beherrska kompositionen och, hvilket är ännu märkligare, i den lyriska känslans styrka och innerlighet. Säkert är, att det band Lyriske Digte och Romancer, han utgaf 1861, innehåller några af hans skönaste poesier och i Valdemar Atterdag har en romanscykel, som med sin friskhet och färgrikedom snarare tyckes ha härflutit ur ett ungdomligt sinne än vara alstrad af en ålderstigen skald. En annan romanscykel, Valdemar Sejer, hvilken utkom året derpå, är i sin helhet icke så väl lyckad, men har stora skönheter i enskildheterna; senare har han i Fortellingen om Haldor på ett mästerligt sätt efterhärmat sagostilen, och i de för några år sedan utkomna Minder fra min Barndom og min Ungdom dröjt vid de försvunna dagarne med den gamles vemodiga hågkomst, men tillika med ett rikt sinnes eviga nngdom. Det mest utmärkande för Hauchs sångmö är en renhet och kyskhet, som en kritiker jemfört med snöns, som hvilar på de höga, majestätiska fjelltopparne; men hon företer icke snöns köld, utan kan vara full af glödande patos, då det gäller att upphöja det sköna och ädla eller att föra indignationens svärd mot lögnen och falskheten. Vi erinra till slut derom, att Hauch va-l rit en varm, verksam och aldrig svigtande deltagare i sträfvandena för att återupplifva och stärka det nordiska enhetsmedyve-: tandet. Vid några och 60 års ålder deltog. han i ett stadenttåg till Kristiania. Vidj. let första allmänna nordiska studentmötet I Kjöbenhavn 1845 skref han en sång, som l: fsjöngs å festen i Kristiansborgs ridhus vid skålen för nordens enhet. Denna enkla : och gripande sång utöfvade på mången allvarlig och tänkande deltagare ett långt dju ) pare och varaktigare inflytande än Orla Lehmanns briljanta och på effekt ställda: tal. Nämnda sång är så kärnfull och sål klassiskt skön, att det synes oss, som manj. borde, då det är fråga om att uppstämmaj: melodien till Kong Christian stod ved höjen Mast, utbyta de gamla, numera föga ;idsenliga orden mot denna nya text, som yder sålunda: Ja Nordens Aand kan ej forgaae, Det veed vi vist. Saa fast som Dovres Klipper graae Den skal i Tidens Bölger staae, Og aldrig kan dens Kraft forgance, Det veed vi vist; Thi den med Livet er i Pagt, Og den kan spotte Dödens Magt Og List. Dens Minde trodser Tid og Grav, Mens Seckler flye; I Sagas Skrift, paa Sangens Hav, Ved Kunstens store Tryllestav, Det svever over Tid oz Grav, Mens Sekler flye; Og vekker Modet der bortveg. Mens Haabets Stjerne blinker bleg Bag Sky. Ja vi vil gjemme Mindets Ord Med trofast Hu. Og hvor vi vandre hen paa Jord, Der vil vi virke for vort Nord Med Mod og Kraft og Alvorsord Og trofast Hu; Og aldig briste skal vort Baand Og flye skal Tvivlens feige Aand Med Gru. 153 ovamarea val rar valta Jandoe