Aftonbladet – 8 mars 1872, sida 3

tlkällan gifver stöd åt slutsatsen om det nyssnämnda Ascalapium. Ett temligen betydligt antal skulpturer, terracotter, mynt. gemmer och inskrifter har Humann redan skänkt till Berlins museum; nu kar han många bildstoder, friser och arkitraver af till en del sällsynt konstvärde iberedskap att likaledes afsändas till mustet i Berin. b r i J — Dianas tempel i Efesus. (Korrespondens från Smyrna den 27 Januari till Times). De fiesta ha hört talas om de beryktade sju sofvarne i vilka togo sin tillflykt dit för Dioclejelser vid slutet af tredje århundradet och uppvaknade två århundraden derefter för att I finna en ny verld och ett kristet kejsarrike. Föga mindre romantiska öden ha drabbat detryktbara jDianatemplet i Efesus, ett af den gamla verldens sju underverk. Förstördt af en jordbäfning och I plundradt af goterne i den kristna tidräkningens tredje århundrade, har det tjenat till ett slags I stenbrott för arkitekterna i den Byzantinska stad, som De des vid Efesus, sannolikt i Justiniani tid, till dess lemningarna af dessa ruiner, sedan plundringslystnaden var mättad, tillätos tyst begrafvas genom en långsam, men säker alluvial öfverslamning. På detta sätt föll till och med det verldsberömda templets läge i glömska, till dess britisk företagsamhet, gräfvande sig genom ett 22 fots alluviallager, plötsligt kom ned på marmorgolfvet, ännu beströddt med afbrutna pelare, kapiteler och fragmenter af skulpturer. För denna upptäckt, en af arkeologiens lyckligaste ansträngningar i vår tid, står man i skuld hos den ihärdiga energien och skarpsinnigheten hos hr Wood, som, efter att sedan år 1863 ha sökt efter templets läge först på egen bekostnad och derefter med penningar, hvilka anskaffats af föreståndarne för British Museum, har blifvit belönad efter långa års mödor med upptäckten af läget, hvilket slutligen konstaterades ungefär vid denna tid sistlidet år. Under de senaste tolf månaderna har en stor areal af templet blifvit blottadt ända till golfvet, och åtskilliga arkitektoniska marmorarbeten ha funnits, mer eller mindre stympade, liggande, såsom de hade blifvit lemnade af de barbariske sköflarne på den Byzantinska tiden. Som dessa tempelpelares diameter är 6 fot, är naturligtvis arkitekturens måttstock kolossal, öfverträffande, såsom det tros, det berömda Jupiter Olympius-templet i Athen, templet vid Branchide och alla andra utmärkta prof på grekisk byggnadskonst. De upptäckta marmorblockens stora tyngd gjorde det nödvändigt för hr Wood att förskaffa sig hjelp af marinen, hvilken gafs af den britiska regeringen med den beredvillighet, som har utmärkt amiralitetet i de senaste engelska arkeclogiska expeditionernas historia, och hvilken ensam kan förvissa om så djerfva företags fulls diga framgång. Engelska kronans fartyg Cal donia, en stor gammal jernbepansrad tredäckare, skickades genast till hr Woods bistånd och har sedan Januari månads början varit sysselsatt att i Efesus och Smyrna taga ombord, stufva in och bortföra de af hr Wood för British Museum utvalda marmorblocken. Det har förunnats mig att få bese dessa stora massor, innan de inpackades. Den största, vägande inemot 11 tons, är en del af en plint till en af de coclote columne, som omtalas af Plinius, d. v.s. pelare med skulpterade figurer, af hvilka templet hade 36. År denna djerfva, öfverraskande nyhet i den grekiska arkitekturen finnas, så vidt man vet, intet annat prof än i Efesus. Reliefen på denna plint tyckes föreställa en samling af gudomligheter, bland hvilka den ende, som kan bestämdt identifieras, är Mercurius; de öfriga iro draperade qyinnofigurer. På en sten från en pilaster, i imensioner motsvarade plinten med skulpturer, är en relief, föreställande Herkules i strid med en draperad qvinnofigur, och på ett annat fragment af en plint finnas nedre hälfterna af några sittande och stående qvinnofigurer. Denna skulptur är mycket raskt utförd och effektfull såsom dekoration, men saknar Parthenon-frisens outsägliga behag och friskhet, på samma gång den beträffande mästerlig kraft i utförandet och dramatisk styrka står långt efter Mausoleum-frisen. Den är vårdslös och inexact i utförandet, och har de karakteristiska kännemärken, man kan vänta sig finna i den grekiska skulpturen under den macedoniska perioden, då arbetet utfördes hastigt för att tillfredsställa konungars fåfänga, och då en orientalisk kärlek för blott och bart massor snarare än skönhet i teckning hade börjat få inflytande både på skulptur och arkitektur. Denna första svikna förhoppning afräknad, bekänner jag, att jag med synnerligt intresse beskådade dessa ryktbara pelare, som apostelen Paulus må ste ha betraktat. då han predikade mot dem, men hvilka Jokal fanatism, i förening med gamla l1okalintressen bevarade i hela deras glans itre århundraden efter hans dervaro. Arkitekturen i Dianas tempel är jonisk. Hr Wood har ganska välbetänkt valt sådana fragmenter, som kunna visa hvad basen, kapitelen och ordningen i allmänhet liknade. En gång väl inhysta i British Museum, skola de erbjuda materialier, af hvilka kanske icke en fullständig restaurering af templet, men ett nytt kapitel i historien om de grekiska arkitekturen kan konstrueras, alldeles så som en Owen af de fossila benen efter en Megatherium rekonstruerar utdöda typer i djurriket.