ropade litet emellan, då talar blick pauserade eller tog till fy bok a läsa ur. höste nögrel eller bra! bra! — men allt förgäfves, — Tal. fullföljde sit anförande lika obesväradt, som om ingen ting passeradeloch skenbart så, som om ha hvarken skulle hört eller sett det ringast af hvad som tilldrog sig omkring honom Kontrasten mellan de allt talrikare och all Männare yttringarne af otålighet å ena sidar och talarens orubbliga lugn å den andra Bjorde situationen ytterligt komisk och fram. kallade högljudda skrattsalfvor såväl från ammarens ledamöter som från gallerierna. Till och med talmannen, hos hvilken man eljest aldrig spårar någon annan yttring af de intryck han erfar af tilldragelserna i kammaren än under stundom ett något kraftigare handhafvande af klubban då voteringar begäras i påtagligen oträngdt mål, smittades nu af den allmänna munterheten; men hr Leijer förblef oberörd af allt; han blott läste och talade, talade och läste. Slutligen, då midnattstimmen var nära, började på en gång kammarens ledamöter, såsom det tycktes enligt en tyst öfverenskommelse, att lemna sina platser. Inom några ögonblick var salen så godt som tom. Blott en tre eller fyra ledamöter stannade i närheten af talaren, der han fortfor att uppläsa citater, interfolierande dem med sina anmärkningar. Antingen nu anförandet hade lidit till slut eller hr Leijer ändtligen märkte eller fann sig föranlåten icke längre åtsa såsom om han ej märkt, hvad som hade händt, nog af att han efter att några få ninuter ha talat inför den utrymda salen, ann sig böra sluta och framställa sitt yrande, hvars innehåll vi icke kunde uppatta, men som naturligtvis gick i en annan iktning än utskottets förslag. Debatten afbröts härefter och kammaren tskildes, j en för ett Ugor