Aftonbladet – 6 mars 1872, sida 4

de misstanka och dro hos henne, lät hon senat efterskicka socknens ordningsman. Emellertid anlände strax derefter en kringgåcnde landthandlare, som började ätt trektera ett medhafdt så bal dräiftspet, usiken kallade i hast flera ersoner till stället och vid dessas åsyn skyndade Isaksson genast på dörren och försvånn. Icke öfver tre gvarts timme härefter kom ett ridande bud från Krageholm till prostgården med bögäran att få klämtadt i kyrktotnet, emedan det rann på Kragehölni-; Isåksson hade från prostfärden i brådskande fart begifvit sig till Krageholm, håde i närheten af kostallet mött en af injölkpigorna, hvilken han närmat sig under de mest artiga åtbörder. Den modiga flickan, som undvek det tilämnädd famntåget, besinnade sig ett ögonblick och gick derefter karlen till mötes På nytt för att se honom rakt i ånsigtet. Ett par minuter efter det hon aflägsnat sig ropades selden är lös, och man såg också eld och rök uppstigå från en foderstack. som var uppsatt inVid en aflogbyggnaderna. Förvaltaren på stället, lät genast vidtaga alla lämpliga åtgärder för eldens släckning, hvarjemte han med ilbud tillkännagaf faran för inspektoren å Marsvinsholm, som ögonblickligt afsände gårdens tvenne brandsprutor, genom hvilkas, äfvensom genom andra skyndsamt framförda sprutors användande elden dämpades och den hotande faran afvärjdes. Bland tillstädeskomna nyfikna åskådare befann sig äfven Isaksson, som genast igenkändes af förutnämnda mjölkflicka och således togs i förvar af förvaltaren, inför hvilken han erkände sitt brott och förklarade derjemte, att hans afsigt var, att påtända alla herresätena i Skåne, emedan inga grefvar eller patroner, utan bönderna, vore egare af dem. Han ville äfven veta, hur lång vägen var till Öfvedskloster, hvars byggnader han beslutit sticka i brand. Att Isaksson torde få anses som fånig finner stöd, bland annat, deri, att han anlade elden innan det ännu blifvit mörkt och medan gårdens folk ännu var i rörelse. Det skall väl snart blifva utrönt, om ock i hvad grad I. kan anses vara tillräknelig för sina handlingar.