Aftonbladet – 4 mars 1872, sida 3

— Musik. Fröken Mathilda Grabows återuppträdande å Stora teaterns tiljor var hvarje hänseende glädjande och framgångsrikt. Om den unga sångerskans första debut såsom Bertha i Närnbergerdockan är att räkna bland de lyckosammaste under senare år, vitnade emellertid lördagens representation af samma operett att den långvariga hvilan omsider återgifvit oss henne, ej blott lika mäktig som förr af att friskt, hjertligt och naivt framställa den med raskhet och finess tecknade karakteren, utan. derjemte såsom koloratursångerska och i allmänhet musikalisk talang ytterligare och ganska betydligt förkofrad. Den vackra stämman eger alltjemt i oförminskadt mått sitt till hjertat trängande välljad och från föredrag och uppträdande hafva den småningom vunna teatervanan och säkerheten ej aflägsnat behaget hos naturlig, okonstlad enkelhet. Fröken Grabow återvälkomnades af publiken med lifliga bifallsyttringar och hyllades flera gånger med framropning och blommor, Hr Uddmans Cornelius var nu som alltid ett mästerstycke af burlesk komik och hrr Dahlgren och Olsson bidrogo hvar i sin mån till det helas ostördt angenäma intryck. -Niirnbergerdockan straxt efter Alphyddan var måhända väl mycket Adam på samma afton, men erbjöd emellertid en tydlig vederläggning af den obilliga kritik, som länge och envist velat, medelst jemförelse, nedsätta det förstnämnda arbetets värde. I Alphyddan uppträdde hr Håkansson ur musikalisk synpunkt ganska förtjenstfullt. Mellan begge operetterna gåfvos några balettnummer, bland hvilka fröken Westbergs fördelaktigt framstod såväl i komposition som utförande.