Aftonbladet – 4 mars 1872, sida 2

mr skall bebhöfva sådant. Hvad har kunnat sätta en dylik ide i sitt hufvud? Lady Lydia sade mig just nu... Han tystnade åter, alltför högsinnad, för att vilja skydda sig sjelf genom att blottställa en annan, ehuru uppenbart det nu var honom, hvilken dålig intrig denna andra sökte inleda emot honom. Men sir Dene: såg frågande på honom och han fortfor: Det vill säga, jag förstod lady Lydia så, som om ni, sir, hade önskat att jag och Simmons skulle gå ditbort i afton. Kanske missförstod hon er. Ni måste visst ha missförstått hvarandra på ömse håll. Skulle jag skicka ut mitt folk i skogen att gå vakt en juldagsqväll? upprepade sir Dene, Jag är väl inte en hedning! Lady Lydia talade om nya giller och snaror som blifvit upptäckta i ekskogen, Hvad har ni hört derom, sir? Hvad jag har hört, kan gerna dröja med att utforskas; hon borde inte börjat tala derom i dag, ty hon vet att det är ett ämne som gör mig otålig och missnöjd. Det var hon som hört talas derom, och inte jag; Jarvis hade snappat upp nyheten någonstädes häromkring, säger hon. Vare dermed huru som helst, så låta vi saken hvila till måndagen — låt oss nu inte alls tala derom mera. Vill du borsta mitt hår litet, min gosse. Jag tror att det måtte vara något reumatism som slagit sig i armen; jag är verkligt plågad alltsedan morgonen. Det var mig ej nyttigt att köra hem från kyrkan. Priar kallar det försträckning, men jag tror att det är reumatism. Tom hade borstat farfadrens hvita hår och hjelpt honom på med rocken, då en knackning hördes på dörren och lady Lydia kom Dm (Forts.)