Aftonbladet – 4 mars 1872, sida 2

Den svenska riksdagen företer i dessa dagar ett skådespel, hvartill man på få ställen torde finna något motstycke. Regerinsen mottager representationen med en framställning rörande statsfinansernas ställning, utvisande betydliga öfverskott för den förflutna tiden och ett sådant förhållande mellan inkomster och utgifter uti öfverslaget för det år, för hvilket statsregleringen nu uppgöres, att det sätter regeringen i stånd att föreslå åtskilliga skattelindringar; men dessa förslag till lindringar i skattebördorna röner inom riksdagen det skarpaste motstånd och regeringens förslag afslås, det ena af båda kamrarne, det andra åtminstone af den ena. Såsom våra läsare torde minnas, befinner sig frågan om nedsättning till hälften af den personliga skyddsafgiften för närvarande på den punkt, att Första kammaren motsatt sig nedsättningen, under det Andra kammaren, som visade sig mera benägen att bifalla, återremitterat frågan, hvilken väl antagligen kommer att afgöras genom samfäld votering. Förslaget åter om borttagande af lastpenningarne, innebärande eftergifvandet af en statsinkomst på omkring en half million rdr, hvilket i lördags f. m. blef af Första kammaren förkastadt, rönte i lördags afton i Andra kammaren samma öde, så att denna del af den kongl. propositionen nu är af riksdagen definitivt afslagen. Andra kammarens afslag beslöts efter en temligen långvarig diskussion med 136 röster mot 27. Bland de talare, som uppträdde för bifall till det k. förslaget, framstod främst hr Wijk, som i ett längre anförande visade, att den i fråga varande afgiften saknar all motsvarighet inom andra näringsgrenar. Skeppsredarne äro dessutom redan förut hårdare beskattade, än någon annan klass af affärsmän. De erlägga bevillningsskatt, beräknad efter fartygens ursprungliga värde, och det oaktadt denna slags egendom undergår så hastig försämring, att en ganska betydlig procent måste årligen afskrifvas på inköpspriset. I samma syfte yttrade sig hrr Geijer, Nordensköld, Gripenstedt samt statsrådet Wern, hvilka framhöllo den orättvisa, som låge i denna skatt, hvilken bidrager att hämma skeppsfarten, hvari vi stå betydligt efter vårt grannland Norge. På motsatta sidan yttrade sig hr Per Olsson från Helsingborg. Tal. bestred det senaste påståendet och erinrade om huru våra skeppsvarf äro öfverhopade med beställningar. Den i fråga var rande nedsättningen vore dessutom så obetydlig, att den för en tunna spanmål ej uppginge till mera än 1!2 öre, för ett centner kaffe eller socker till 57 öre 0. 8. vy. Vinsten, som förespeglats skola uppstå för den fattige, vore således minst sagdt obetydlig, under det att afgiften, sådan den nu vore bestämd, ej utöfvade något afsevärdt tryck på skeppsfarten, hvilket deremot kunde sägas om en del andra afgifter, som äro på