I luga opus, om det icke at en del at bad den norska och svenska pressen erhållit d amplaste loford. Tidskriften Samtiden (n: 1 för i år) rekommenderar det på det val maste till läsning för Sveriges allmoge så som ett arbete alltigenom flödande af tar kerikedom och friskt behag. Samlinger til jevnförende nordisk Lydo Retskrivningslere; af Fredrik Bajer. Ud givet med understöttelse af det kgl. dan ske Videnskabernes Selskab. (Kjöben havn 1871.) I alla de nordiska länderna har, såson våra läsare känna, frågan om modersmålet rättskrifning på senaste tiden ådragit sig el allmännare uppmärksamhet och framkalla åtskilliga försök till ämnets vetenskaplig: utredning. Mot den officiella konservatismel inom detta område — hvars anspråk pi ofelbarhet visat sig tåla vid en temlige! betydlig nedprutning — uppträder numer: ett reformparti, hvars program faststälde: vid det sommaren 1869 i Stockholm hålln: nordiska rättstafningsmötet. En utförlig redogörelse för detta mötes förslag till än dringar i det svenska stafningssättet ha! för icke längesedan offentliggjorts af mötets svenske sekreterare dokt. Artur Hazelius för hvilkens förträffliga skrift vi mycke snart skola utförligt redogöra. Från Dan mark hafva vi i dessa dagar mottagit en ny inlaga i stridsfrågan af en yngre forskare i de nordiska språken och deras litteratur hr Fredrik Bajer. Hans synbarligen med stor omsorg och aktningsvärd sakkännedom utarbetade skrift anbefalla vi härmed till närmare skärskådande utaf männen af fac ket. För den svenska allmänheten är hi Bajer väl känd genom flera litteraturhisto riska uppsatser i våra tidskrifter. Värdet af hans nu föreliggande bidrag till rätt skrifningsfrågans lösning intygas utaf tvenne framstående auktoriteter inom den nordiska språkforskningen, hvilkas utlåtanden finnas aftryckta å bokens titelblad. Prof. K. Gislason vid Kjöbenhavns universitet skrifver: Jag har med stort nöje läst hr löjtnant Fr. Bajers handskrifna Samlinger til jevnförende nordisk Lydog Retskrivningslere, och jag skulle mycket beklaga om författaren — hvilkens uthålliga rena och samvetsgranna ifver i en god saks intresse är höjd öfver allt tvifvel — icke skulle se sig i stånd att få detta sitt omsorgsfulla arbete offentliggjordt. Ännu uttryckligare framhållas arbetets förtjenster af den för ej länge sedan aflidne utmärkte språkforskaren professor K. L. Lyngby. Hans intyg lyder på följande sätt: Skrilten röjer så mycken flit, omsorg och sakkunskap, den framhäfver så mycket, som hittills icke blifvit tillräckligt påaktadt, gifver så många vinkar i etymologiskt hänseende och är i det hela så upplysanda för de tvenne nyare nordiska språkens inbördes förhållande, att jag i hög grad önskar att den ej måtte komma att sakna en förläggare, utan blifva befordrad till trycket. Uttryckssättet är kortfattadt och skriften derföre i förhållande till sitt omfång innehållsrik. Ur författarens Efterskrift meddela vi följande yttrande angående den pågående striden i rättstafningsfrågan: Först någon tid efter sedan detta skrifvits utgaf J. E. Rydqvist sina Ljudlagar öch Skriflagar,,. Länge hafva verkliga språkmän kämpat för ett naturligt närmande mellan de nordiska bokmålens rättskrifning. Författaren af Svenska språkets lagar har höjt ban6ret till kamp emot ett sådant närmande, och han är (om ock han hittills mera skådat tillbaka än framåt) en så grundlig granskare, att de, som tillförne hafva kämpat i samma riktning, knappast skola känna sin stolthet sårad, då — gent emot dem — Rydqvist benämnes den förste verklige språkman bland motståndarne i denna sak. — — — Från svensk sida har Artur Hazelius (i Rättstafningens grunder TI) redan afgifvit ett genmäle mot åtskilligt, och det med den värdiga och lidelsefria ton, som är den enda passande för vetenskapsmannen, Adhuc sub judice lis est, men man kan vänta att striden skall föras ärligt från båda sidorna och sluta med de nordliska rättstafningskämparnes försoning, i det de tvenne bokmälens rättskrifningslagar gå upp i en högre enhet. Att finna denna enhet, är framtidens uppgift.