t Y Tförhållanden saknar näs vit påpekad, att en ständig och kraftig vexel verkan mellan den teoretiska och praktiska verk samheten vid den medicinska undervisningen der städes icke kan utöfva det ömsesidigt välgörande inflytande, som dock på detta fält af vetenskap lig verksamhet utgör ett oundgängligt vilkor för ett sannt vetenskapligt lif och för detta lifs kraf tiga utveckling; hvilken olägenhet kan hafva till d, att institutet, utan att inom sig ega mott af en i full verksamhet varande teoreti: vi -Jafdelning, förlorar sin karakter af allsidig medicinsk skola och förfaller i en ensidig praktisk rutin, hvilket, om det skulle inträffa. otvifvelakTtigt skulle, med det inflytande denna läroanstalt, äfven under nuvarande förhållanden, utöfvar på läkarebildningen i vårt land, medföra ganska skadliga verkningar. Förbises får hårvid icke heller, att Carolinska institutet under nuvarande stan allt inflytande på anordningen af studiiplanen i dess helhet och särskilt af den så nödiga kombinationen mellan de praktiska och teoretiska studierna. Hårdast drabba dock följderna af den nuvarände anordningen den afdelning inom institutet, som har den företrädesvis teoretiska läkarebildningen till sin uppgift. Genom att dömas till en relativ overksamhet är nemligen denna afdelning urståndsatt både att efter måttet af sina krafter och resurser gagna det allmänna och att genom täflan med de andra medicinska läroverken arbeta för höjande såväl af sitt eget som den svenska läkarebildningens anseende. Frånhänd rättigheten till egen sjelfständig och högre lärareverksamhet och hänvisad till den betydelselösa och nedsättande rollen att vara en underordnad tienarinna åt de medicinska syskonanstalterna i Upsala och Lund, så ofta några af deras lärjungar anlita hennes biträde, måste denna afdelning af institutet känna sig obehörigen tillbakasatt, hvilket svårligen kan verka annat än missnöje i förening med kallnande håg för högre vetenskaplig förkofran. Ty hvilken anledning till tillfredsställelse och hvilken sporre till vetenskapligt fortskridande kunna väl vetenskapsmän erhålla af en lärareverksamhet, som vanligen afbrytes, just när den börjar få ett vetenskapligt intresse, emedan lärjungarne då pläga lemna deras lärosalar för att vid universiteten afsluta den teoretiska lärokursen ? Såsom ett talande bevis för senast anförda torde vara nog att ur Carolinska institutets senast tryckta årsberättelse anföra följande rörande undervisningen i medicinsk kemi: -Under detta läsår har. liksom under det närmast föregående, undervisningen i medicinsk kemi varit obegagnad af de studerande. Af brist på åhörare hafva ej några föreläsningar i ämnet kunnat hållas, och till deltagande i de praktiska öfningarne på laboratorium har ej någon anmält sig. Och dock är institutionen i medicinsk kemi vid Carolinska institntet i sitt slag otvifvelaktigt den första landet eger, hvarjemte den förestås af tvenne ansedda lärare. Utskottet kan derföre icke annat än på det kraftigaste framhålla den misshushållning, som visar sig deri, att en talrik lärarepersonal och flera dyra vetenskapliga institutioner för den teoretiska läkarebildningen underhållas vid Carolinska institutet, utan att dem medgifves rätt att . hvad de förmå, för det allmänna bästa. hvilket såsom rikets ständer år 1863 uttryckte sig, är en förlust, som på det hårdaste drabbar såväl den medicinska undervisningen som samhället. För att slutligen visa, att Carolinska institutet eger medel och förmåga att besörja den teoretiska läkarebildningen, får utskottet meddela följande upplysningar: ntalet lärare på den teoretiska afdelningen är 8, hvaraf likväl tvenne (i patologisk anatomi), äfven tillhöra den praktiska afdelningen. Derjemte har institutet, hörande till förenämnda afelning, 1) följande vetenskapliga institutioner, nemligen: a) institutionen i anatomi, upptagande 4 rum förutom särskild anatomisal för qvinliga elever; b) institutionen i medicinsk kemi, upptagande 12 rum; och c) institution i patologisk anatomi, som tills vidare äfven inrymmer den fysiologiska anstalten. med 30 rum; samt 2) följande samlingar, nemligen: a) anatomiskt museum, b) patologiskt-anatomiskt museum, c) samling af kemiska och farmceautiska preparater, d) samling af droguer och mineralier, e) samling af kirurgiska instrumenter, och f) ett medieinskt bibliotek. Deremot saknar Carolinska institutet, liksom medicinska fakulteten i Lund, en fysiologisk institution jemte professor i fysiologi. Lön till en sådan professor finnes dock, i fall i redan år 1867 afgifna förslag att dertill få använda den lön, som blifvit Uisponibel efter afgångne professorn i farmacologi, i nåder bifalles; hvarjemte institutet för don fysiglogiska institutionen har att disponera 8 rum, som nu icke för något institntets ändamål begagnas. På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet alltså vördsamt föreslå: att riksdagen måtte i underd. skrifvelse anhålla, det K. M:t täcktes, på rikets ständer i skrifvelse af den 16 Maj 1863 föreslagit, medgifva Carolinska medicokirurgiska institutet rätt att, i likhet med universitetens medicinska fakulteter, så kallade medicine kandidatexamen som den praktiskt medicinska eller licentiatexamen, samt att kongl, stadgarne för bemälda institut af den 26 April 1861 måtte i öfverensstämmelse härmed varda ändrade och de åtgärder i öfrigt vidtagas. som för befordrande till verkställighet häraf må finnas nödiga. Hvad dernäst hr S. Ribbings motion angår, så framgår redan af det slut, hvartill utskottet vid behandlingen af hr Liss Olof Larssons motion kommit, och af de motiver, som derför anförts, att utskottet icke kan förorda ett förslag i det syfte motionären iramsti Utskottet finner dock icke det enda eller hufvudsakliga skälet för afstyrkande af motionärens förslag iden omstänligheten, att ett bifall till detsamma skulle hafva till följd. att frågan om Carolinska institutets likställighet med de medicinska fakulteterna i afseende på rättigheten att anställa medicine kandidat-examen blefve undanskjuten — ehuru utskottet visserligen anser hvarje derhän syftande förslag skadligt — utan fastmer deruti, att motionären genom sitt yrkande, att K. M:t måtte ;taga i förnyad ompröfning, kura den medicinska undervisningen må ordnas till lämplig motsvarighet mot sitt ändamål-, söker återflytta den medicinska frågan till en redan öfvervunnen ståndpunkt, ungefärligen motsvarande dex, som denna fråga intog vid 7 års riksdag, då rikets ständer ingingö till K. AF:t med en anhållan i hufyiadsakligen samma syfte. Härigenom förutsätter motionären tydligen, att de åtgärder. hvilka sedan nämnda tidpunkt vigtagits för den medicinska undervisniegens ordnande, äro, om icke i sin helhet, likyjl i väsentliga delar, så otillfredsställande och ändamälsvidriga, att en omfattande rättelse af dem för åvägabringande af en bättre anordning af samma undervisning är af behofvet påkallad. Men då å ena sidan motinnären för giltiohatan af an sådan förntaeött I an-J. ställa såväl den teoretiskt medicinska eller).