Aftonbladet – 2 mars 1872, sida 2

VV TT SRA BRANN ner niin EEE var nemligen ett positivt faktum, att då lady Lydia blef mycket förargad, men ej vågade säga något, hennes gråbleka Py antog en grönaktig nyans. Just i dutta kritiska ögonblick inkom Tom. Ingen rörde på sig; ingen lemnade honom rum. Dene började tillsäga barnen att maka ihop sig två 27 er på en stols, men Tom fick sRart Saken på det klara, genom att lyfta .pp en af de små, sätta sig på stolen och taga barnet på sitt knä; Alla barn tyckte om den vänlige, godsinnade Tom Clanwaring; den lilla flickan log emot honom helt belåten och klappade honom på kinden med sin lilla knubbiga hand, — Träffade du Simmons? — Gaf du honom min befallning ? frågade kapten Clanwaring, utan att besvära sig med den öfverflödiga artigheten att se på Tom då han talade honom till. Ja. Nå, hvad sade han ? Det skall jag säga dig sedan, Jarvis.a ANDRA KAPITLET. Sir Denes ånger. Sir Dene Clanwaring tillbragte numera en stor del af sin tid i sina egna rum. Han var en helt annan man än hvad han fordom varit. Sedan han ej längre var i stånd till att göra långa promenader i friska luften, men ofta kände sig bunden vid sin soffa eller ländstol, hade hans sätt förlorat mycket af den sorglösa öppenhjertighet, som fordom utmärkte honom; hans ansigte hade fått ett uttryck af bekymmer, han var mera tyst och sluten än förr, Tilltagande ålderdom och dess bräckligheter hade gifvit hans ten. kar en allvarsam riktning, och tilldragesser, som inträffat, hade äfven bidragit aertill. (Forts)