Aftonbladet – 2 mars 1872, sida 2

STENEN ENE mar. a Jag tycker verkligen, Louisa, att de kunde ätit sin lunch deruppe, då de i alla fall sedan få äta middag med oss. Maka åt er, barn, för morbror Jarvis. Du kan få min plats, Jayviss, sade sir Dene, i det han steg upp och tog sin käpp för att lemna rummet, Då Jarvis, vid dåligt lynne som vanligt, satte sig ned, yttrade han nägot om att han hoppades middagsbordet skulle bli större tilltaget, emedan det vore möjligt att ett par vänner till honom skulle komma, : Middagshordet är alltid stort nog, då vi veta huru många Kom der böra få plats; sade lady Lydia. Naturligtvis torde alla platser i dag bli upptagna. Kommer någon oväntad gäst i sista stund, så kan Tom äta der nere i hushållerskans rum. Det skall inte skel utbrast den unge Dene med en blifvande arftagares hela myndighet, Vi ha juldag i dag, tant Lydia, och Tom skall ha sin plats vid bordet, lika väl som någon af oss öfriga. Det är minsann ej ofta han får den. Lady Lydia, som just höll på att skära en kaka, förde knifven så hårdt, att det blef ett djupt streck i silfverfatet. Dene, hvilken liksom sin bror Charles, tyckte rätt bra om Tom, fortfor: Nej, i fall någon tillåtes att taga bort Toms plats vid bordet i dag, så lemnar jag honom min. Det skulle alls inte gå an, att han vore ur vägen i dag, — hvad skulle May Arde då säga?x Dene afsköt denna pil på måfå; han hyste sina misstankar om ett och annat och hoppades i sitt hjerta, att Tom på något öfvernaturligt sätt måtte vinna den sköna Mays hand och hjerta, snarare än att hon skulle tillhöra den ledsamme Jarvis. Myladys gulnade kind fick en dragning i grönt; det