Aftonbladet – 2 mars 1872, sida 2

ady Lydia med en röst som förrådde den! vögsta grad af retlighet, en fajlkomlig rimlighet, Jarvis, och det vet du sjelf ganska väl. Hvad har han att göra med Mary Arde? Blotta tanken på en sådan förbinlelse är en förbrytelse emot det passande. Men jag vet att hon tycker rätt bra om ronom och att hon alldeles inte tycker om mig. Fala ej så högt. — Lika gerna skulle lu kunna beskylla henne för att ingå en örbindelse med sin fars inspektor, som med Tom. Och hvad är han för öfrigt annat ir en inspektor? Du — hvad vill du, Jones ? afbröt hon sitt tal, då en hetjent kom it från matsalen ogch tycktes hafva något utt säga, Frukosten är servörad, mylady, och sir hc väntar på er. Lady Lydia gned sina händer ännu en säng framför elden oeh gick in. Då befjenten yttrade att sir Dene väntade, besagnade han sig likväl blott af ett figurigt uttryck: sir Dene väntade aldrig på någon vid frukosten och hade nu i det närmaste slutat. Alla platser vid bordet tyck: tes vara upptagna, endast lady Lydias stol stod ledig. På hennes ena sida satt den blifvande arftagaren Dene och på den anIra hans bror Charles, knappt tjuguåriga ynglingar af ett godt och vackert utseende. Vidare fanns der Otto, en mörk, undersätsig man, tjugusex år gammal, af ett allvarsamt och flegmatiskt utseende. Louisa, hustru till öfverste Letsom och hennes tre barn, barongtens barnbarn, kompletterade sällskapet. Kapten Ölanwaring såg sig om efter eh stol, Ni, barn, få maka er bättre tillsammans, yttrade lady Lydia med missnöjd röst, ty won kunde icke fördraga att hennes favoitson i ringaste afseende skulle försum