Aftonbladet – 1 mars 1872, sida 2

mycket hon i sitt hjerta tyckte öm Tom. så hade en viss förestäling, som under den sista tldon Tått makt med mrs Arde, skvömt henne och förmått henne att be möta honom med afmätt köld. Man var frestad tro, att hon hemtat en lärdom af lady Lydia sjelf. Miss Arde yttrade ingen ting till Tom, men då hon blygt blickade upp på honom, låg det ett uttryck af hjert lighet och värma i hennes klara, bruna ögon och den fina rodnaden på kinden fick en djupare färg. Tom vidrörde hastigt hennes hand. Och en mycket glad jul önskar jag dig, May, sade han sakta. Den lilla ponyvagnen hann nu ifatt dem. Hur kom det till att Arde ej var i kyrkan i dag? ropade sir Dene, i det han böll in hästen. Mrs Arde gick öfver till baronetens sida. Jag är ledsen, sir Dene; men han är ej frisk. Det är nu åter en af hans vanliga attacker åt lefvern. Han låg till sängs ännu, då vi gingo. Till sängs! upprepade sir Dene. Men detta går rakt inte an, mrs Arde, Vi äta middag på slaget fem; han får ej svika OSS. Jag hoppas att han inte skall göra det. Han tror sig bli bättre till dess. Lady Lydias skarpa blickar uppfångade emellertid som vanligt allt hvad som var att observera. Tom Clanwaring talade med miss Arde och hon märkte ganska väl, att den unga flickans ögon voro nedsänkta medan hon lyssnade, samt att hennes kinder voro öfvergjutna med pen ljuf rodnad. Mylady sammanpressade sina tunna läppar, — dessa tecken behagade lika litet henne som mrs Arde. I samma ögonblick kom likväl från motsatt håll den