Aftonbladet – 29 februari 1872, sida 2

insåg sjelf att man ansåg honom böra säll skapa med domestikerna. Detta lärde ho nom att vara ödmjuk till sinnet. Sir Dene höll honom i heder som sin sonson, lika mycket som de öfriga barnbarnen, och i sit! hjerta älskade han Tom högre än någon af dem; men detta oaktadt tolererade han att ynglingen blef tillbakasatt. Jag sade att vanan är stark och hvad jag nu nämnt hade blifvit en stadfästad vana inom detta hem. Då Tom hade uppväxt till en ung man, föll sig hans halft isolerade ställning mera naturlig. Han blef då på godset ungefär hvad hans far före honom hade varit, — uppsyningsman öfver arbetet. Då ynglingen, genom vårdslöst bemötande inom familjen, tvangs att söka resurser utom hus, fann han dem i egendomens skötsel. På ströftåg till häst eller till fots tillsammans med förvaltaren Dell; ute på spaning efter krypskyttar med skogvaktaren Simmons, vandrande bredvid arbetaren som körde plogen, under samtal med denne, sittande i ett hörn på logen, der han äfven kunde äta en tarflig middag af bröd och ost, medan karlarne tröskade hvetet, behjelplig vid att lasta på hafren och att följa Dell in till torget i Worcester — på alla dessa platser, vid alla dylika värf var Tom skicklig och lerjemte glad öfver att vara i verksamhet. Det finns icke någon bättre skola än den praktiska erfarenhetens; också ansågs orten pga få skickligare, unga landthushållare än Tom Clanwaring. Det hade ej ingått i sir Denes planer att låta honom välja ett yrke; nåhända hade baroneten från början afsett utt gifva honom en nyttig verksamhet med ;gendomens skötsel, kanske också, att han gerna ville skicka honom ifrån sig. Då Pom lemnade skolan, gjorde Dells tilltasande sjuklighet det till en pligt för yng